Jitendra Joche.

Katmandu. Kaos. Det är ett ord som kommer väl till pass för att beskriva den politiska situationen i Nepal som ligger mitt emellan jättarna Indien och Kina.

Sedan monarkin avskaffades 2008 har makten skiftat mellan olika politiska grupperingar. Koalitioner har spruckit, regeringar har kommit och gått. Ofta flera gånger om året.

Indien och Kina har sina fingrar med i det politiska spelet.

Nu är ännu ett val på gång.

Den 26 november och 7 december röstar folket om vilka som ska företräda dem i representanthuset samt det federala parlamentet.

Valet innebär också att Nepal håller på att förändra sitt politiska system i grunden. Antalet ledamöter i det nationella parlamentet minskar kraftigt från 601 till 275 och mandatperioden blir fem år. Förändringen innebär också att regionerna får mer makt.

En annan förhoppning är att landets arbetsmarknad ska stärkas.

Jitendra Jonchhe slår sig ned vid bordet i det spartanska konferensrummet på tredje våningen i fackliga centralorganisationen Gefonts hus i centrala Katmandu.

– Vi hoppas nu på ökad politisk stabilitet, säger han.

– Det har varit helt omöjligt att utkräva ansvar från regeringar som avgår efter sex månader, säger Jitendra Jonchhe som är vice generalsekreterare för Gefont.

För det är inte bara landets politiska system som håller på att stöpas om.

Den senaste tiden har det även tagits flera steg för att bygga ut välfärden och förändra arbetsmarknaden.

För två månader sedan röstade en ny socialförsäkringslag igenom. Den innebär att alla arbetare ska betala in 1 procent av sin lön till en fond. I gengäld ska anställda få sociala försäkringar och pension. Nyblivna mödrar får dessutom rätt till 60 dagars betald föräldraledighet.

En ny arbetsmarknadslag röstades också igenom. Tidigare har landets arbetsmarknadslagstiftning endast gällt de arbetsplatser som har tio eller fler anställda. Den nya lagen innebär att alla arbetare ska omfattas av lagstiftningen.

Flera löntagarorganisationer som Arbetet Global varit i kontakt med är positiva till förändringen. Samtidigt finns en stor misstro.

Erfarenheterna säger att lagar kan vara en sak, verkligheten en annan.

De nya lagarna har visserligen röstats igenom men än så länge är det oklart från och med när dessa ska gälla. Samma oklarhet gäller det politiska systemet. Hur stor förändringen blir i realiteten är för tidigt att säga.

Maktspelarna i kulissen är till stor del samma personer som slogs om makten för tjugo år sedan då den demokratiska utvecklingen började ta fart.

Kamal Dahal, ledare för den maoistiska gerillan, och Kommunistpartiets UML:s ledare Khadga Prassad Oli presenterade valmanifestet den 7 november 2017 i Katmandu. Foto: Erik Larsson

Tidigare var Pushpa Kamal Dahal (mannen i svart) ledare för maoistgerillan som slogs mot staten från mitten av 1990-talet tills freden slöts 2006. I dag leder han partiet CPN-maoist.

Den 7 november hade han bänkat sig framför ett hundratal journalister och åhörare för att tillsammans med kommunistpartiet UML:s ledare, Khadga Prassad Oli,  presentera ett gemensamt valmanifest.

Deras huvudmotståndare är Nationella kongresspartiet som leds av den sittande premiärministern Sher Bahadur Deuba.

Det är två motståndare som känner varandra väl. Han är också en politiker vars politiska cv sträcker sig långt tillbaka i tiden.

Sher Bahadur Deuba har varit premiärminister två gånger tidigare samt suttit som minister i flera regeringar. Han har även lyckats behålla sitt politiska liv efter en korruptionsskandal som ledde till att han fängslades 2005.

Det politiska systemet genomgår nu stora förändringar i Nepal men i huvudet ekar orden från vice generalsekreteraren på Gefont. ”Vi får se hur det blir.”

Nepal

Huvudstad: Katmandu

Befolkning: 29 miljoner

Medellivslängd: 71 år.

Övrigt: Trots att fattigdomen minskat mycket de senaste åren, till stor del på grund av att landet haft en stor andel migrantarbetare som skickat hem pengar, så är Nepal ett av Asiens fattigaste länder.

Källa: CIA