Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

Världens stora givarländer av bistånd samlas regelbundet i OECD:s biståndskommitté DAC. Där har de själva tagit fram riktlinjer för vad som kan räknas som internationellt bistånd.

I veckan kom DAC-länderna överens om nya riktlinjer för hur bistånd kan användas för att finansiera flyktingmottagande i de egna länderna. De tidigare riktlinjerna var inte bara gamla, utan ansågs av såväl medlemsländerna själva som av flera biståndsorganisationer, vara alltför otydliga.

– Riktlinjerna relaterade till en tid då flyktingarna kom under mer ordnade former, som till exempel kvotflyktingar. Riktlinjerna var inte anpassade för senare års flyktingkris. Vi kunde också se att kostnaderna för flyktingmottagandet ökade, vilket vi tog som en signal för att se över riktlinjerna. Eftersom medlemsländerna tolkade dem olika behövde de förtydligas, säger Brenda Killen, vicechef för DAC, på telefon från Paris.

Brenda Killen

Brenda Killen har sedan september 2016 lett översynen av DAC:s riktlinjer för vad som kan räknas som bistånd när det kommer till flyktingmottagande. Hon var också i Sverige vid årsskiftet 2015-2016 efter att finansminister Magdalena Andersson meddelat att 60 procent av biståndsbudgeten kunde komma att stanna i Sverige. Finansministern försökte på detta sätt finansiera mottagandet av de många flyktingar som under hösten 2015 kommit till Sverige.

Att två tredjedelar av biståndet skulle kunna avsättas för flyktingmottagande i Sverige var en effekt av de oklara riktlinjerna inom DAC. Sveriges tolkning av riktlinjerna hade under perioden 2005-2015 gjort att andelen bistånd som gått till att betala flyktingmottagande ökat från 3 till 22 procent.

För att undvika att en majoritet av biståndet stannade i Sverige beslutade regeringen om att sätta ett tak för hur mycket av biståndet som kan användas till flyktingmottagande. Taket sattes till 30 procent.

”… det är viktigt att Sverige funderar på det officiella utvecklingsbiståndets roll att svara upp till den globala flykting- och migrationskrisen och hur det på bästa sätt bidrar till (och skyddar) biståndets huvudsyfte – att stödja ekonomisk utveckling och välfärd i utvecklingsländer”, skrev Brenda Killen i en rapport för DAC i januari 2016.

– När jag besökte Sverige kunde jag se utmaningarna med oväntade kostnader på budgeten och hur olika delar av regeringen försökte hitta sätt att finansiera dessa. Våra riktlinjer kunde inte i tillräcklig god utsträckning skydda biståndet, säger Brenda Killen.

Flyktingar i Pajala.

De nya riktlinjerna ska göra det tydligare än tidigare för vad i flyktingmottagandet som kan räknas som bistånd. Dessutom ställs nu krav på hur kostnaderna ska rapporteras, vilket inte gjordes förut. Både Riksrevisionen och regeringens egen granskningskommitté för biståndet, Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) har kritiserat den förra och den nuvarande regeringen för att inte kunna redogöra för hur biståndet används i flyktingmottagandet.

– Sverige kommer att behöva få fram mer detaljerad information längs med hela kedjan av vad som finansierar flyktingmottagande och de kostnader som är relaterade till detta. Det kommer krävas en mer tydlig redovisning och att vi får mer data för att följa upp hur biståndet används. Vi förväntar oss stor transparens och jag hoppas att ramverket kommer förenkla förhandlingarna mellan olika departement i Sverige, säger Brenda Killen.

Erik Halkjaer/frilansjournalist 

Bistånd till flyktingmottagande

Inget annat land inom OECD/DAC har använt lika stor andel av biståndet till flyktingmottagande som Sverige.

OECD/DAC:s riktlinjer sa tidigare bara att bistånd kunde finansiera tillfälligt uppehälle, inklusive mat, boende och utbildning, under flyktingarnas första tolv månader. Bistånd fick inte användas till integration eller tvångsutvisningar.

Det rådde oklarhet om vem som kunde räknas som flykting, om de tolv månaderna gällde före eller efter asylprövning och exakt vad mat, boende och utbildning kunde bestå av. Dessutom var det otydligt om administration för hantering av flyktingmottagande kunde finansieras av bistånd.

Sverige har använt sig av en genomsnittlig dygnskostnad per flykting för att räkna av bistånd. Den har under perioden 2001-2017 ökat från 41 000 till 158 000 kr, utan förklaring. Drygt en femtedel av dessa kostnader har bestått av administration, som till exempel kontor och IT-system.

Enligt de nya riktlinjerna får bistånd bara utgå till flyktingar och asylsökande under deras första tolv månader i landet. Vid avslag på asylprövning kan bistånd inte längre finansiera kostnaderna.

Kostnaderna får täcka mat, kläder, tillfälligt boende, utbildning och språkträning, grundläggande hälsovård, dagsersättning, stöd i asylprocessen och frivillig hemresa före asylprövning.

Bistånd får inte finansiera administrativa kostnader utöver den personal och material som är direkt nödvändig för att tillhandahålla tidigare nämnda service.

Medlemsländerna måste dela sin uträkningsmodell med DAC och tydligt redogöra för alla kostnader per flykting. Redovisningen ska göras tillgänglig på DAC:s hemsida.

Riktlinjerna börjar gälla från och med 2017-års redovisning, men det går att få dispans fram till 2019.

Källor: OECD/DAC och Concord Sverige