Arbetsmiljöbrotten måste klaras upp
Resursbrist pekas ut som en orsak till att inte fler arbetsmiljöbrott lagförs. Samtidigt måste man ifrågasätta varför inte brotten prioriteras högre, skriver Arbetets chefredaktör.
Snart passerar ännu en årsdag. Men det handlar inte om en årsdag att fira.
Den 4 november är det tre år sedan en allvarlig arbetsplatsolycka inträffade på Fortums byggarbetsplats i Hjorthagen. Två människor omkom och en tredje person skadades allvarligt.
Redan direkt efter olyckan konstaterade Arbetsmiljöverket allvarliga arbetsmiljöbrister som att byggnadsarbetare jobbade i tunnlar 70 meter under jorden utan skyltar till nödutgångar eller tillgång till nödbelysning.
De allvarliga bristerna fick Elektrikerförbundet att stoppa arbetet. Olyckan föranledde dessutom att Fortum utsågs till Sveriges farligaste arbetsplats av tidningen Arbetarskydd.
Men fortfarande – tre år efter olyckan – har ännu ingen rättegång inletts. Fallet är ännu under utredning.
Tyvärr följer det ett vid det här laget bekant mönster. Efter allvarliga arbetsplatsolyckor väntar utdragna utredningar som sällan leder till fällande domar.
Arbetet går nu igenom anmälda arbetsmiljöbrott. Sedan 2000-talets början har det skett en kraftig ökning av antalet anmälda brott.
Ett förlorat liv tycks inte väga lika tungt om det går förlorat på arbetsplatsen
I sig behöver det inte innebära att fler brott har begåtts, utan det kan också vara en fråga om att mörkertalet minskat.
Men – för här finns ett stort men: medan desto fler brott anmäls är det inte fler brott som blir lagförda.
Resursbrist pekas ut som ett skäl till varför polisen inte förmår slutföra fler utredningar.
Till Arbetet säger Jörgen Linberg, vice kammarchef på den åklagarenhet där arbetsmiljöbrott i regel hamnar, att lite drygt 40 procent av alla arbetsmiljöbrott ligger på hyllan hos polisen eftersom man inte hinner med.
Samtidigt måste frågan ställas: Varför prioriteras inte arbetsmiljöbrotten högre?
Som kriminalinspektör Lars Sundlöf säger till Arbetet ”vid ett mord sätter man in 20–25 man initialt. Sker en dödsolycka får vi, om vi har tur två som kan jobba med utredningen”.
Ett förlorat liv tycks inte väga lika tungt om det går förlorat på arbetsplatsen. Det är helt skevt.
