Ett nytt användbart ord för Allianspolitik skapades under söndagens partiledardebatt – ”jultomteteoremet”.

För Stefan Löfven var det ett tydligt sätt att benämna Allianspartiernas politik där Alliansen sammanlagt vill sänkta skatter med den fantastiska summan av 100 miljarder kronor i sina nyligen lagda budgetar.

Men samtidigt påstår de sig vilja bekosta fler lärare, fler poliser, fler vårdplatser och mer av allting.

Hur det ska gå till fick vi inget riktigt svar på under kvällen, även om Liberalernas partiledare Jan Björklund gjorde ett försök när vården debatterades.

Han slog frankt fast att ”det handlar om hur effektivt man bedriver vård”.

Det kan inte tolkas på annat sätt än att Liberalerna väntar sig att vårdpersonal ska jobba ännu hårdare med ännu lägre bemanning än i dag om Liberalerna sitter i en Alliansregering efter valet.

Om bara vårdpersonal kan vara mer ”effektiv” så kan vårdens resurser tydligen gå till att sänka skatterna i stället.

Söndagens partiledardebatt var i övrigt ett ordentligt lyft för sakpolitiken.

I den inledande debatten klarade sig Moderaternas nya partiledare Ulf Kristersson bra men försvann alltmer under resten av kvällen.

Och även om både Centerledaren Annie Lööf och Jan Björklund upprepade sina förslag om att lagstifta om sänkt lön för nyanlända i lågbetalda arbetaryrken, ett förslag som Moderaterna fram till nyligen varit tveksamma till, verkade nu Ulf Kristersson vilja föra tillbaka Moderaterna som riksdagens mest arbetarfientliga parti med att flera gånger sjunga de sänkta arbetarlönernas lov.

Förslaget om att bara sänka lönerna för nyanlända är nämligen en illusionens väg. Forskning visar tydligt att lagstadgade sänkta löner för vissa grupper sprider sig till andra arbetare i närliggande sysselsättningar.

Detta genom att undanträngningseffekter gör att arbetsgivare väljer att anställa personer ur den grupp som har lägst lön såvida inte övriga arbetare också accepterar lägre löner.

Ett sätt att kringgå detta är att finna lösningar som LO:s förslag om utbildningsjobb där jobb kombineras med utbildning.

Det är något som Svenskt Näringsliv nu förhoppningsvis också är beredda att diskutera.

Att Ulf Kristersson avfärdade Vänsterpartiets Jonas Sjöstedts fråga om den extremt billiga utförsäljningen av allmännytta och åldringsvård under Kristerssons sin tid som socialborgarråd i Stockholm var dock ingen större röstvinnare för Moderaterna.

Bakom denna fråga finns ett helt berg av grundläggande välfärd och framför allt av ekonomisk motsättning mellan Moderaterna och de rödgröna.

De rödgröna anser att skatt som vi alla betalar till välfärden också ska gå till välfärd och inte till privata företagsägares vinstuttag, och att skattebetalarnas ägodelar inte ska i det närmaste skänkas bort till samma privata företag.

Det vi kunde uttyda ur Ulf Kristerssons svar där han försökte föra över debatten till ”valfrihet” var att han fortfarande anser att utförsäljning och privatisering av skattebetalarnas egendom var rätt väg att gå.

Vi kan alltså förvänta oss fler bortskänkta skattekronor till privata riskkapitalbolag på Caymanöarna i en Moderatledd regering.

För Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson var det ingen bra kväll.

De vanliga SD-retoriken, att allt går åt skogen på grund av invandringen och att inget annat parti har några som helst förslag föll i en verklighet där de övriga partiledarna just dunkat varandra i huvudet med mängder av förslag på hur både arbetslösheten bland de nyanlända och segregationen och kriminaliteten i utsatta områden ska mötas.

Åkesson försökte trots det några gånger föra in debatten på ett eget spår om invandring men misslyckas med att vara konkret.

Partiledardebatten visade dock en sak väldigt tydligt. Det finns en skarp rågång mellan blocken när det gäller synen på skatter, löner och arbetsmarknad.

Om det ska formas blocköverskridande lösningar efter valet återstår många långa förhandlingsnätter.

En grundförutsättning är också att tanken på lagstiftade lönesänkningar måste överges.