Något är sjukt i Stockholmsvården
Arbetets krönikör om sjuksköterskors löner kontra dyra hyllor och dörrar på Nya Karolinska.
För ett år sedan skrev jag om strumporna.
Om hur det kändes som ett hån att följa nyhetsrapporteringen om hur ett par stödstrumpor fick kosta skattebetalarna tusentals kronor samtidigt som sjuksköterskornas löner endast kunde höjas med ett par hundralappar.
Nästan på dagen ett år senare är det nya rubriker. Under alliansledning har landstinget tecknat ett avtal med ett privat företag (Swedish Hospital Partners) som nu verkar kunna fakturera skattebetalarna fantasisummor för åtgärder som att sätta upp en hylla eller fixa till en dörr i det nybyggda sjukhuset Nya Karolinska.
Det är med sorg jag läser rubrikerna. När privata företag vill tjäna pengar i vården finns det nästan alltid gemensamma skattepengar att betala med.
Eller i alla fall ett undertecknat avtal som säger att pengarna måste betalas, vare sig de finns eller inte.
Men när vi larmar om sjuksköterskekris, om obefintlig löneutveckling och om orimliga villkor, då är svaret i stället nästan alltid att inga pengar finns.
När privata företag vill tjäna pengar i vården finns det nästan alltid gemensamma skattepengar att betala med
På tunnelbanan överhör jag två personer. Uppenbart läkare på Nya Karolinska. De pratar om dörrarna in till patientrummen. På den enas avdelning har nästan alla gått sönder minst en gång sedan sjukhuset öppnade.
För tio månader sedan. I tidningsartiklarna beskriver en annan läkare hela sjukhuset som ett fuskbygge där saker går sönder eller aldrig börjar fungera.
Trots att de är helt nya. Även de reparationerna behöver vi skattebetalare hosta upp pengar till.
Jag ska erkänna att jag inte kan hela lagen om offentlig upphandling. Jag är inte heller ekonom, statsvetare eller personalvetare.
Men något vet jag ändå. Det är nämligen att en dörr borde hålla i mer än ett år.
Att en dusch på ett nybyggt sjukhus ska gå att duscha i utan att det blir översvämning. Att varken materialet eller arbetskraften som krävs för att sätta upp en liten hylla, kostar 100 000 kronor.
Och det är något sjukt när vi tillåter ett system som gör det möjligt för privata bolag att fritt mjölka landstingen på pengar.
Men för att vården ska kunna utreda, behandla och ibland bota, krävs också personal
För det är nödvändigt med fungerande dörrar, duschar och uppsatta hyllor för att ett sjukhus ska fungera. Men för att vården ska kunna utreda, behandla och ibland bota, krävs också personal.
En hylla måste ställas mot två heltidsanställda sjuksköterskor en hel månad. I stället för att bekosta en renovering eller ett byte av en dörr, hade pengarna kunnat gå till permanenta löneförhöjningar på flera tusen för samtliga anställda på en av vårdavdelningarna.
Men det är så klart inte alltid så att ledningen bekostar hutlöst dyra renoveringar.
På en av mina tidigare arbetsplatser var väggarna fyllda med hål efter att avdelningen under år varit evakueringsplats för mängder med olika vårdverksamheter.
Det såg hemskt ut och kändes ovärdigt för våra patienter som i sin kris skulle behöva sitta på ett sjukhus som såg ut att helt ha förfallit. Att måla om skulle bli för dyrt enligt den upphandlade taxan. Till sist stod min kollega inte längre ut.
För sina egna pengar köpte hon spackel och tog tjugo minuter i slutet på arbetsdagen för att spackla igen det värsta.
I hennes lönekuvert syntes det inte att hon besparade verksamheten tio tusentals kronor när väggarna inte längre behövde renoveras akut.