Under onsdagen samlades tusentals vid en minnesceremoni i Marikana, tolv mil norr om Johannesburg. Det var här, i närheten av platinagruvan som drivs av brittiska Lonmin som 34 människor sköts ihjäl av polisen 2012. De dödade demonstrerade för bättre löner och arbetsvillkor.
Läs Arbetet Globals reportage – Fackligt krig utan slut i Sydafrika
– Den här dagen tillhör inte någon, den tillhör Sydafrikas arbetarklass, sa Julius Malema, socialistpartiet EFF:s ledare, när han talade från scenen i Marikana.
– Och de som har makten vill att vi ska glömma polisens brutala dödande, fortsatte Julius Malema, enligt tidningen News24 som rapporterade live från ceremonin.
Socialistpartiet vill, liksom flera andra partier och fackförbund, att 16 augusti ska bli sydafrikansk helgdag.
– Det här är något som Sydafrika aldrig ska glömma. Vad som hände här förtjänar rättvisa, sa Mmusi Maimane, oppositionsledare för Democratic Alliance, DA, och försökte plocka politiska poäng genom att smutskasta regeringspartiet ANC.
Massakern i Marikana förändrade livet för alla de familjemedlemmar som förlorade en anhörig. Men den gav också utlopp för ökad rivalitet mellan Sydafrikas största gruvfack Num och Amcu. Rivaliteten mellan facken har lett till ett dussintal mord, där tidigare Num-medlemmar bland annat huggits ihjäl av Amcus anhängare.
Regeringspartiet ANC har utlovat ekonomisk kompensation till anhöriga som förlorade en familjemedlem under massakern. Men familjemedlemmar till övriga har inte fått något gehör i den statliga utredning som tillsattes kort efter massakern. Och ännu har ingen polis åtalats för masskjutningen 2012.
Numera är Amcu det största fackförbundet i Marikana, efter att ha vunnit många nya medlemmar. Vid minnesceremonin talade Amcus ledare Joseph Mathunjwa.
– Sydafrika, du fick din frihet 1994, men du är inte ännu fri .
Och så ställde han frågan som alla undrar – men som ännu inte fått svar:
– Vem gav order om att döda?