Arbetsdomstolen ska idag avgöra dels om strejken ska förklaras otillåten, dels om de strejkande ska återgå i arbete omedelbart samt slutligen om de ska betala 5 000 kronor vardera i skadestånd.

Tommy Stenqvist har själv inte strejkat eftersom han haft semester.

– Företaget ringde mig förra onsdagen och sade ”nu står bilarna still!”. ”Jaha”, sade jag.

Det var inget du tänkte bryta semestern för gissar jag?

– Nej, verkligen inte. Jag står bakom dem. Och dessutom var jag inte hemma i stan.

 

De flesta av dem som samlats utanför Arbetsdomstolen bär likadana t-shirts, med STOCKHOLMS SOPGUBBAR på ryggen. Kampviljan verkar god även om det är många sammanbitna miner.

– Det känns inget vidare, faktiskt, säger en anonym sopgubbe. Jag vill faktiskt inte prata med någon nu.

– Jo förresten, en sak: Media skriver precis allt som arbetsgivaren säger som om det var sanning. De jämför vår lön med andra yrken, sjuksköterskor och så, men då jämför de deras grundlön med vår totala lön. Och vi jobbar i alla väder. Byggarbetare sitter inne om det är för kallt, men vi jobbar jämt. På julaftons morgon var jag uppe klockan fyra. Nej, jag skäms inte för min lön.

 

Stockholms sopgubbar samlas utanför Arbetsdomstolen i Gamla stan, Stockholm. Bild: Annika Olsson

– Folk har mått så dåligt av det här, säger Tommy Stenqvist. Det intressanta är inte om strejken är otillåten, det är den. Däremot blir det en juridisk knäckfråga om man kan avskeda någon som har sagt upp sig. Det blir intressant.

Vad ser du som huvudfrågan i konflikten?

– Nyckelinventeringen var ingen stor grej, det hade vi kunnat lösa. Det är stadens nycklar och vi har inte hindrat någon från att märka upp dem. Utan det här handlar om lönen och arbetsbelastningen, det är det det gäller.

Diskret stöd på trottoaren. Bild: Annika Olsson