Den 30 juni genomfördes en generalstrejk och facken protesterade, bland annat i Rio de Janeiro, mot president Michel Temers reform om flexiblare anställningar. Foto: Silvia Izquierdo/AP-TT Bild:

Regeringen hävdar att det handlar om att skapa fler jobb utan att försämra rättigheterna för arbetstagare. Kongressens underhus har godkänt reformer som senaten ska ta ställning till inom kort.

Men det är en bild som inte alla håller med om.

– Otrygga anställningar kommer att bli resultatet, säger Ricardo Antunes, professor i sociologi vid universitetet Campinas i delstaten São Paulo i södra Brasilien.

Enligt honom skulle detta fullkomligt underminera skyddet av arbetstagarnas rättigheter. I mars trädde en lag i kraft om ökad möjlighet att anlita inhyrd arbetskraft via bemanningsföretag. Regeringen vill även få igenom en socialförsäkringsreform, men ett godkännande är inte troligt med tanke på att det krävs en två tredjedels majoritet i båda kamrarna.

Ricardo Antunes menar att det är en del av en global trend. Samma utveckling finns i andra länder men går olika snabbt beroende på om det finns starka fack som erbjuder motstånd.

I Tyskland och Frankrike har facken visat ett starkt motstånd medan fackföreningarna i Storbritannien och USA inte kunnat bjuda ett lika starkt motstånd.

Den ekonomiska krisen i Brasilien under de senaste två åren har bidragit till att antalet arbetslösa ökar. Arbetslösheten i landet väntas förbli hög under lång tid framöver.

Enligt landets statistikbyrå, IBGE, hade arbetslösheten nått rekordhöga 13,7 procent under de tre första månaderna i år.

Drygt 24 procent av landets 103 miljoner i arbetsför ålder är inte fullt sysselsatta och arbetar deltid eller bara några timmar per vecka, enligt IBGE.

För regeringen och president Michel Temer, som har en övervägande majoritet i kongressen, hamnar värnandet om arbetsrätten långt ned på prioritetslistan.

För närvarande är dock presidenten och andra ledare i koalitionen upptagna med de korruptionsanklagelser som riktas mot dem.

Kongressen ska avgöra om presidenten ska utredas av landets högsta domstol.

– Lagstiftningen som föreslagits av regeringen avreglerar förhållandena på arbetsmarknaden och regeringen använder argument som tyder på okunskap eller illvilja, säger Wagnar Santana.

Han är ordförande för fackföreningen för stålarbetare i ABC-regionen i delstaten São Paulo, en industriregion där Arbetarpartiet, PT och den fackliga centralorganisationen Cut, bildades en gång i tiden.

– Den här typen av avregleringar har inte ökat sysselsättningen i länder som Spanien, Mexiko och Portugal, utan har i stället lett till en ökning av andelen informella arbeten. I Mexiko behöver de som arbetar för Volkswagen ytterligare ett jobb för att kunna ha en anständig levnadsstandard, säger Wagnar Santana som arbetar för den tyska biltillverkaren i São Paulo.

Bemaningsföretagande innebär slutet på relationen mellan anställd och arbetsgivare, när arbetstagare gång på gång flyttas från en arbetsplats till en annan, menar han.

– Arbetstagare förlorar sin identitet och vet inte längre om de är stålarbetare eller tjänsteleverantörer, eller vilken kategori de tillhör, säger Wagnar Santana.

Om kollektivavtal mellan arbetstagare och arbetsgivare kan stå över arbetsrättslagstiftningen, som regeringen föreslår, kommer arbetstagarnas rättigheter att undermineras, enligt honom.

– De starka och bäst organiserade fackföreningarna, som de som finns i de stora industristäderna, kan förhandla fram bra avtal och se till att dessa respekteras, men många andra kommer inte ha möjlighet till det. Det kommer att försvaga oss alla, säger Wagnar Santana.

Sociologen Ricardo Antunes säger att de transnationella företagen med sina nya produktionsmetoder och finanskapitalets dominans haft en negativ effekt när det handlar om att främja grundläggande arbetsnormer.

Han kallar det ”tjugohundratalets slaveri” med en ökning av andelen informella arbeten och otrygga anställningsförhållanden.

– Förr såldes slavar nu hyrs de ut. Osäkra anställningar brukade vara undantaget, nu har de blivit regel.

Han talar bland annat om att folk anställs på nolltimmarskontrakt, vilket innebär att arbetsgivaren inte behöver garantera någon arbetstid.

En miljon människor i Storbritannien har sådana kontrakt och måste stå till förfogande och kan bli inringda när det behövs. De tjänar bara pengar de timmar som de arbetar och får inte fullt skydd enligt arbetsrättslagstiftningen.

I Brasilien har denna modell inkluderats i den reform av arbetsrätten som kallas ”oregelbunden anställning”.

Även Kinas enorma reserv av arbetskraft har bidragit till utvecklingen. Billig arbetskraft finns även i länder som Indien, Vietnam, Bangladesh och Indonesien. Men det finns även exempel inom EU.

– I Italien stänger de fabriker som sedan öppnas i Polen eller Ungern, för att kunna sänka lönerna med 2 000 till 3 000 euro per månad, säger han.

Mario Osava/IPS