POESI. De vill förändra samhället och vet att det görs med konkreta handlingar. Samtidigt vill de skriva poesi. Evelina Stenbeck har skrivit en avhandling om poeter som låter de två områdena mötas. Och om poesins specifika verkanskraft. 

För egen del blev Evelina Stenbeck tidigt intresserad av lyrik, och inte bara av hur den tolkas utan också av vad dikterna har för verkan och vad de vill åstadkomma. Hon såg också en tendens att mycket av den nutida poesin var samhällsengagerad, vilket inte lyfts fram i forskningen.

I juni disputerar hon med avhandlingen Poesi som politik – Aktivistisk poetik hos Johannes Anyuru och Athena Farrokhzad. Kännetecknande för dem båda är att de tänker och arbetar kollektivt, skriver i samspel med andra texter, relaterar till såväl historien som till nutid och har en idé om verkanskraften.

Hon valde att studera en diktsamling och en aktivistisk händelse av vardera poet.

– På ett eller annat vis är de hela tiden ute efter att få in fler röster. De bryter med det centrallyriska jaget, självet och själens våndor, säger hon och jämför med andra uppburna poeter i samtiden, som Ann Jäderlund och Katarina Frostenson.

Johannes Anyuru har sin bakgrund i poetry slam och ett starkt engagemang för förorten, har drivit skrivgrupper för ungdomar inom organisationen Pantrarnas ramverk.

– Där använde han sin arena för att föra fram andras röster, säger Evelina Stenbeck.

Han åkte också 2011 med i oberoende föreningen Ship to Gazas andra resa, för att visa praktisk solidaritet med Gazas befolkning. Men båten kom inte vidare från Grekland, där han blev kvar ett par veckor och skrev dokumentärpoesi tillsammans med andra. Om protesterna, nedskärningarna, lånen.

– Han kom aldrig till Gaza men har läst på gator och torg, det påminner om kampsånger, säger hon.

Athena Farrokhzad söker också olika uttryck. 2014 sommarpratade hon i radion. Hon citerar Bertolt Brecht från 1930-talet: ”Vad är det här för tid när ett samtal om träd nästan är brottsligt eftersom det innebär tystnad om så mycket grymhet” och säger att hon också hade velat prata om träd, men ”nu måste jag i stället prata om den växande fascismen”.

– Hon går in som en poet som är aktiv i samhället. Vittnar kanske till och med om en syn på poeten som en som bör vara aktiv i samhällsdebatten.

– Det verkar finnas ett starkt behov av att formulera att en annan värld är möjlig. Båda bryter med debatten om att alla stora gemenskapsbindande berättelser är döda, säger Evelina Stenbeck.

Samhällstrenden hos poeter

• På 1960- och 1970-talet var poesi med samhällsengagemang vanligt. Göran Palm, som gjorde undersökningar på fabriksgolven och ställde frågor om hur vi skulle ta oss an samtiden, är det tydligaste exemplet.

• Andra poeter med engagemang för arbetslivet, samhället och eller kollektivism, som Evelina Stenbeck nämner, är Johan Jönsson, Jenny Wrangborg, Marie Norin, Ida Börjels, Hanna Hallgren, Linn Hansén, Kristian Lundberg, Göran Greider, Lars Mikael Raattamaa, Gayath Almadhoun, Marie Silkeberg.

Läs mer om poesi

• Poeten Emil Boss kvitterar

• Recension: Modernt arbetsliv i starka diktier – Magnus Nilsson läser Emil Boss Acceleration