LÄS OCKSÅ Här är riskjobben

Vem är egentligen arbetsgivare och vem är arbetstagare på en arbetsplats? Svaret kan tyckas självklart men kan i själva verket vålla stort huvudbry. Det framgår av en färsk statlig utredning om arbetsmiljö-ansvaret på framtidens arbetsmarknad.

Utgångspunkten för en stor del av arbetsmiljölagen är hur förhållandet mellan just arbetsgivare och arbetstagare ska regleras. Arbetsgivaren har ansvar för att arbetsmiljön ska skötas enligt lagar och regler och kan straffas om hen missköter sig.

Men allt fler jobbar i dag på nya sätt där rollerna kan vara oklara. Ett cykelbud som levererar mat från restauranger via beställningar från en mobilapp kan exempelvis vara anställd av ett så kallat egenanställningsföretag som sköter budets fakturering. Vem har då ansvaret om budet krockar med en bil?

Är det han själv som egen företagare, egen-anställningsföretaget, restaurangen eller app-företaget?
– Gränserna suddas ut och blir allt mer diffusa, säger Kurt Eriksson, tidigare chefsjurist på Medlingsinstitutet och den som skrivit utredningen.

Han menar att man behöver se över arbetsmiljölagstiftningen med utgångspunkt i hur vi utför arbete i dag.

– Det är olyckligt om allt fler faller mellan stolarna. Och det är inte bara arbetstagaren som kan drabbas. Det kan också vara väldigt olyckligt för den som anlitar en person och plötsligt hamnar i en rättslig prövning den inte räknat med, säger Kurt Eriksson.

Enligt honom kan själva begreppen behöva ändras. Det är inte längre så viktigt vem som i slutändan räknas som arbetsgivare.

– Det är kanske inte så nödvändigt att i varje läge klassificera aktörerna som arbetstagare eller arbetsgivare. Kanske är det smartare att utgå från vem som faktiskt har möjlighet att styra över hur arbetet och arbetsmiljön ser ut, säger han.

Utredningen har inte haft i uppdrag att ge några förslag på nya lagar. I stället ges en lägesbild av en rad nya och lite mindre nya sätt som arbete utförs på i dag: egenanställningar, IT-jobb på distans, ”app-jobb”, och bemanningsjobb.

Det som flera av dem har gemensamt är att de är svåra för Arbetsmiljöverket att kontrollera, åtminstone på de gängse sätten.

När du jobbar hemma framför datorn, på ett kafé eller ute på stan via en app, finns ingen tydlig arbetsplats att inspektera.

– Arbetsmiljöverket är nog inte så himla sugna på att klampa in i folks hem. Det här tittar Arbetsmiljöverket på nu, hur de här arbetsplatserna ska vara utformade. Hur ska man exempelvis se på den som jobbar på ett kafé? Det är en arbetsplats för de kaféanställda men inte för den som sitter med sin laptop. Det här har rört till det, säger Kurt Eriksson.

Samtidigt sjunker den fackliga anslutningsgraden och även om de flesta företag fortfarande har kollektivavtal har ett företag utan fack ofta inte heller skyddsombud.

– Det står i lagen att arbetsgivaren och den fackliga organisationen ska samverka – och det förutsätter att det finns fackliga organisationer. Där pekar vår utredning också på en av de stora utmaningarna: Fler och fler arbetsställen i och med att sysselsättningstillväxten är större inom småföretagen. Där tror vi att det inte finns samma förmåga eller kunskap om arbetsmiljön.

Med färre skyddsombud i allt fler småföretag hänger alltså allt på den tillsyn som Arbetsmiljöverket ska sköta. En ekvation som kanske inte riktigt går ihop.

– Man kan konstatera att det blir fler och fler företag på samma antal inspektörer. Hur Arbetsmiljöverket ska hantera det är deras sak. Där har vi inga pekpinnar, säger Kurt Eriksson.

Fotnot: Utredningen finns att ladda ner som pdf-fil på regeringen.se och heter Arbetsmiljöregler för ett modernt arbetsliv (Dir. 2016:1)