Han är kollektivavtalets skyddsängel

ARBETET SPELAR FOTBOLL MED Magnus Erlingmark. Tänk dig en värld där kvinnor och män har olika kollektivavtal. Där det av industrin satta lönemärket är ofantligt avlägset – ena året löneökning med 50 procent, nästa år sänkning med lika mycket. Där skaderisken är tusen gånger högre än för industri-arbetare. Och arbetstiden oreglerad. Välkommen till fotbollsspelarnas arbetsmarknad.

Som generalsekreterare för intresse- och fackorganisationen Spelarföreningen, SFS, jobbar den tidigare IFK Göteborg-spelaren Magnus Erlingmark heltid med att bevaka proffsspelarnas villkor.

Ett tunt lager med gröna små plastkulor täcker de vindpinade läktarna på Sundbybergs IP. Magnus Erlingmark känner på dem. Han säger att konstgräset som läckt kulorna är en miljö- och arbetsmiljörisk.

– Det är en annan grej att spela på naturligt gräs som böjer sig och följer spelarens rörelser.

När allsvenskan har gått in på femte veckan, tänker han emellertid på en annan arbetsmiljöfråga – risken för hot och våld. Han har träffat fackförbundet Unionen och diskuterat planerna på arbetsmiljöombud, spelare med makt att stoppa matcher vid för stora faror. Kanske krävs mer än dagens säkerhetsarbete?

– Men det finns risker, att man kan gå in och bryta en match när man ligger under med x antal mål. Sånt måste vi titta på först.

För Spelarföreningen är samarbetet med Unionen nödvändigt. Med 2,5 personer anställda behövs länken till ett stort förbund med konfliktkassa och juridisk expertis. Det blev extra tydligt 2012 när Spelarföreningen lade strejkvarsel på herrsidan för att få igenom krav på arbetsskadeersättningar och tjänstepensioner.

– Arbetsgivarna använde sig av Arbetsgivaralliansen. Och medlarna sa: ”Ni behöver ha med er Unionen”.

Kollektivavtal i fotbollsvärlden är något relativt nytt. Herrarna fick det 2000, damerna först 2008. Det gäller bara för professionella spelare i Allsvenskan, Superettan, Damallsvenskan och Elitettan och som tjänar mer än 10 000 kronor per år.

Med avtalen garanteras fredsplikt och en viss miniminivå. Längre ner i divisionerna saknar spelare fortfarande kollektivavtal. För dem gäller semesterlagen – många spelare har i praktiken rätt till fyra veckors sammanhängande ledighet under fotbollens högsäsong.

– Det hade inte funkat, det hade blivit kaos.

Ingen kräver det i praktiken. Inte heller kräver de visstidsanställda en omvandling till fast tjänst efter två år, enligt las.

– Då hade lagen fått dras med gamlingar! Det är sådant som kan bli väldigt jobbigt för arbetsgivare utan kollektivavtal.

För damerna tecknar fortfarande Spelarföreningen avtal, de får alltså en betydligt resurssvagare uppbackning vid konflikt. Unionen kan bli en lösning även för dem, tror Erlingmark. Men då måste fler bli medlemmar.

– Vissa tjänar någon tusenlapp i månaden och ser kanske inte vitsen. Men ibland behöver de stödet mest. Vi håller precis på att starta nya förhandlingar på tjejsidan och det är en av frågorna.

Sin annars lugna och stabila framtoning till trots låter han upprörd när han berättar om SVT-dokumentären han just sett. ”Fotboll i nöd och lust”, om damfotbollslaget FC Rosengård.

– 0,2 procent av pengarna i Champions League går till tjejerna. Herrarna drar in mer pengar, men tjejerna får till och med mindre del än de drar in. Ibland har de inte ens råd att åka på bortamatcher. Då är något inte som det ska.

Ytterst få proffsspelare tjänar bra och karriären är kort, betonar Erlingmark. 2015 var snittlönen i Allsvenskan 70 000 kronor i månaden. Men då tjänar vissa mycket, andra betydligt mindre. Att införa minimilön har diskuterats, liksom att kräva att klubbar som betalar sämre förlägger träning på kvällstid, så att spelarna kan jobba med annat. Att förbereda sig på livet efter rampljuset är en viktig fråga för SFS.

– Fotbollsspelare mår sämre än gemene man. Trots att de håller på med sin hobby och får betalt för att vara ute i friska luften. De kanske inte har något jobb, känner sig inte behövda och så släcks strålkastarna.

Hur var det för dig?
– De släckta strålkastarna har jag inte mått dåligt av. Det var omställningen från att vara ute och träna till att sitta bakom skrivbord, jag var helt slut i början. Jag måste träna regelbundet för att må bra.

Arbetets intervjuserie

• Gråsossens Stefan Carléns recept: läs, läs läs! 

• Aktivisten Jenny Bengtsson tar ett steg tillbaka

• Känslor och nationalekonomi hos LO:s jämlikhetsutredare Marika Lindgren Åsbrink.