Scen från Trainspotting 2. Foto: Sony Pictures

Scen från Trainspotting 2. Foto: Sony Pictures

När Trainspotting kom 1996 var den en hyperenergisk visuell käftsmäll och Ewan McGregors choose life-monolog blev tillsammans med Iggy Pops ”Lust for life” ett adrenalinpumpande soundtrack till alla fula, skitiga och elaka rebellsjälar. 20 år senare kommer nu uppföljaren, där återseendet med Sick Boy, Begbie, Spud och Renton blir en fatalistisk påminnelse om att världen kanske förändras, men inte människorna i den.

Storyn är tunn och survival of the fittest-konflikterna upprepar sig. Men referenserna och blinkningarna till ursprungsfilmen gör det lätt att bortse från manusets brister och i stället ryckas med av den uppsluppna misären.

Det är en publikfriande film för alla som föll pladask för originalfilmen. Är T2 en bra film? Som historia, nej. Som nostalgitripp för alla som såg, älskade och äcklades av de ljugande, ansvarslösa heroinskjutande nihilisterna från Edinburgh, är svaret ett rungande JA.

T2 Trainspotting

Regi: Danny Boyle

Med: Ewan McGregor, Jonny Lee Miller, Robert Carlyle, Ewen Bremner

Biopremiär: 22 februari