– Jobba. Köpa en lägenhet. Min fru ville skaffa körkort. Jag ville utbilda mig, säger Ivan Stefurak.

Han pratar om de planer han hade för ett år sedan. Han hade börjat plugga engelska, funderade på att läsa till ett yrke som sliter mindre på kroppen. Som arbetskraftsinvandrare från Ukraina hade han haft tvååriga arbetstillstånd för att jobba som isoleringsmontör.

Efter fyra år med sådana tillstånd finns möjligheten att få stanna permanent. Något han var helt inställd på. Men i augusti kom Migrationsverkets avslag, som innebar att han och hustrun skulle utvisas till var sitt land. Hon kommer från Armenien och har fått stanna i Sverige för att hon är anhörig till Ivan Stefurak. De fick fyra veckor på sig att lämna landet, sina arbeten, sitt hem.

– Vad ska jag göra i Ukraina? Jag har ingen lägenhet, inget arbete. Jag kommer, som man säger på ett slaviskt språk, med naken rumpa, säger Ivan Stefurak.

De överklagade Migrationsverkets beslut.

– Det känns som att jag sitter på en kruttunna och väntar på att den ska explodera, sa Ivan Stefurak då.

När vi ses i början av februari 2017 har förvaltningsrätten just avslagit överklagan. Ivan Stefurak är upprörd, påläst och djupt besviken. Han betonar att han försökt göra allt rätt, att han varit ärlig och bidragit till samhället.

– Skulle jag vara i brottsregistret eller ha skulder, skulle jag stjäla eller misshandla, ställa till det för det svenska samhället, då skulle jag förstå. Men vi har inte gjort något.

När Ivan Stefurak levt sitt vardagsliv de senaste fyra åren har han inte riktigt varit medveten om tätheten i den snårskog av regelverk som omgett honom, bestående av Byggnads löneregler och statens regler för arbetskraftsinvandring.

Lagen är kritiserad just för att den enskilde arbetstagaren får ta smällen, genom utvisning, när en arbetsgivare inte levererar rätt villkor. Ivan Stefurak liknar det vid att såga av trädets grenar men lämna stammen stark, arbetsgivarna kan ju fortsätta rekrytera.

På måndag går remisstiden ut gällande en statlig utredning med uppdraget att stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden.

– Den utredningen kom för sent för mig, konstaterar han.

Ivan Stefurak tjänade 367 446 kronor 2015, året innan låg den sammanlagda inkomsten på 310 140 kronor. För arbetstillstånd krävs kollektivavtalsenlig lön. När Migrationsverket avslog ansökan om permanent uppehållstillstånd förra året menade de att lönen Ivan Stefurak fått inte varit kollektivavtalsenlig. Han hävdade att de jämförde med fel lönenivå.

Enligt Byggnads kollektivavtal ska arbetare som saknar yrkesbevis endast få ut 88 procent av den fulla lönen. Han vände sig till facket för att få hjälp att förklara för myndigheterna, men blev oerhört besviken. Byggnads linje var att regeln inte gällde honom. De menade att den som kommer med arbetstillstånd får antas vara yrkesman. Men kort därefter prövades 88-procents-regeln i Arbetsdomstolen, som slog fast att den faktiskt gäller även utländska arbetare.

Hoppet tändes för Ivan Stefurak. Det skulle ordna sig. Han hade ju tjänat 88 procent. Byggnads ändrade också sitt yttrande. I januari i år exploderade ändå krutdurken. Ivan Stefuraks fru ringde honom då hon hittat förvaltningsrättens beslut i posten. Redan när han hörde hennes röst visste han vad beskedet var.

– Ändå frågade jag henne tre gånger om, sa ”jag kan inte tro på dig, för jag fick ju yttrandet som styrkte min lön”.

I beslutet om att avslå överklagandet skriver förvaltningsrätten att det verkar stämma att han ska ha 88-procentig lön. Att han i detta perspektiv ”möjligen skulle kunna anses ha erhållit lön i enlighet med kollektivavtal”. Men sedan slås det fast att det finns ”avsevärda diskrepanser” mellan det som arbetsgivaren lovade inför det senaste tillfälliga arbetstillståndet och de villkor Ivan Stefurak haft.

Här är frågan alltså inte om man följt kollektivavtalet, utan om arbetsgivaren har levt upp till det som utlovades när arbetstillståndet beviljades.

Bland annat har han fått timlön, fast arbetsgivaren angivit en månadslön till Migrationsverket. Inkomsten har också varit lägre än de 33 850 kronor i månaden som arbetsgivaren uppgav. I underlaget nämndes heller inte att han i själva verket skulle tjäna 88 procent av denna lön.

– Min lön har ändå varit ganska hög. Jag kunde försörja mig och betala mina räkningar, säger Ivan Stefurak.

Att äldre lönespecifikationer saknas förklarar han med att han inte kunnat få ut dem från företaget.

– Det är som att de säger: ”Du var så jävla nära att få ett permanent uppehållstillstånd, allting stämmer. Men vi kan inte, eftersom det saknas en pytteliten smula”, säger han om domen som innebär att han nekas arbetstillstånd.

Lagen ger också utrymme för att väga in personliga förhållanden. Ivan Stefurak menar att hans flytande svenska, livet med hustrun här och framtidsplanerna borde ha betydelse. Men förvaltningsrätten skriver att omständigheterna inte ändrar bedömningen.

– Det är så absurt att det är svårt att smälta, säger Ivan Stefurak.

Till regeringen som nu ser över regelverket om arbetskraftsinvandring vill han säga:

– Man måste ändra lagen. Man måste väga nackdelar mot fördelar och se vad som överväger, inte bara hitta ett eller max två argument och sedan säga att du är skyldig. Är det ett rättvist rättsväsende? Det är hyckleri.

Denna artikel publiceras även i dag på byggnadsarbetaren.se läs fler artiklar om Ivan Stefuraks fall här:

• Ivan kan utvisas för sin lön

• Oklart vilken lön Ivan ska ha – Migrationsverket svarar

• Facket ändrar sina lönekrav – ändrar yttranden om arbetstillstånd

• Oklara krav för arbetstillstånd – hänvisningar till flera nivåer

Utredning vill stärka gruppens ställning

I december presenterade regeringens utredare Ingrid Utne sina förslag om hur arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden kan stärkas. Bland annat föreslog hon:

• Att arbetsgivare som avsiktligt inte levt upp till kraven på lön och villkor ska kunna få fängelse i högst ett år.

• Möjlighet att inte dra in arbetstillstånd på grund av brister som arbetsgivaren på eget initiativ rättat till.

Remisstiden för den statliga utredningens förslag går ut 20/2.

Arbetsinvandring het fråga i debatten

Från flera håll har åsikter om arbetskraftsinvandring luftats den senaste tiden:

• Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv, och Göran Arrius, ordförande för Saco, skrev i en gemensam debattartikel i SvD den 15 januari att den statliga utredningen inte lyckats. De konstaterar att arbetskraftsinvandrarna riskerar utvisning utan ekonomisk kompensation även om arbetsgivaren kan få fängelse. De tror också att seriösa arbetsgivare kan bli rädda att rekrytera om misstag kan leda till fängelse.

• LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S) skrev den 13 februari en debattartikel i DN. De vill att arbetskraftsinvandringen begränsas till yrken där rätt kompetens är svår att hitta på den svenska arbetsmarknaden. Jobb som kräver kort/ ingen utbildning ska tillsättas med arbetslösa som redan bor i Sverige. På S-kongressen i april kommer partistyrelsen att föreslå en sådan linje.