Foto: Stockholm filmfestival

Foto: Stockholm filmfestival

Gripande om kärlek i tragisk inramning i The Dark Wind.

Att se en film där IS värsta krigshandlingar ligger som bakgrund är en smått obehaglig känsla, inte minst med tanke på vad som just nu händer i Aleppo och Mosul. Men Hussein Hassan undviker faktiskt de största fallgroparna och lyckas sätta sin fiktiva kärlekshistoria i centrum utan att bagatellisera inramningen.

I inledningen får vi träffa kärleksparet Reko och Pero som knappt hinner förlova sig innan det ökända folkmordet på yezidierna, en etnoreligiös folkgrupp i Mellanöstern, inträffar. Pero blir såld av IS, men paret återförenas vid ett senare tillfälle, dock sargade av krigets erfarenheter.

Trots det tunga och sorgliga ämnet lyckas Hassan ändå göra en film som just fungerar som en spelfilm. Bildspråket är poetiskt, viskningar i en grotta där kvinnor gömmer sig och en purpurfärgad solnedgång över vita UNCHR-tält, är sekvenser som etsar sig fast.

Viktigast av allt är dock skådespeleriet eftersom dialogen är tämligen sparsmakad och där lyckas både Shahbaz och Zandi utmärkt.

En gripande historia om kärlek, men också en grym skildring av något som händer här och nu i vår värld.

The Dark Wind

Regi: Hussein Hassan

Medverkar: Rekish Shahbaz och Dimen Zandi.

Premiär: 11 november Stockholm filmfestival