Hemlighetsmakeri ökar misstro mot skatter

Hillary Clinton angrep Donald Trump för att han vägrat offentliggöra sina skattebesked i den första tv-debatten i september.  Foto: Rick T. Wilking

Två helt olika system för skattesekretess bidrar till att svenskar och amerikaner är varandras motpoler i synen på skatter och skattemyndigheter. 

LÄS OCKSÅ Debatt: Sex skäl att älska svenska skatter – amerikansk professor

Föreställ dig en svensk statsministerkandidat som i tv-sända debatter skryter om sin förmåga att komma undan att behöva betala skatt. Helt otänkbart, skulle nog de flesta tycka. Men det är precis det som hänt på andra sidan Atlanten i det pågående presidentvalet i USA.

Republikanen Donald Trump använder sin egen skatteplanering som ett argument för att han skulle vara bäst lämpad att ta itu med skattesystemet.

Sedan slutet på 1970-talet har den amerikanska traditionen varit att kandidater till presidentposten offentliggör sina skattedeklarationer. Något som har sin rot i att inkomst- och skatteuppgifter hanteras helt olika i Sverige och USA. Här omfattas alla uppgifter som finns med i en individs slutbesked – inkomster av olika slag och sammanlagd skatt – av offentlighetsprincipen.

Vem som helst kan ta reda på det. I USA gäller motsatsen – sekretess. Det enda sättet att få reda på hur mycket någon tjänar eller betalar i skatt är att personen i fråga själv lämnar ut dessa uppgifter.

LÄS OCKSÅ Rostbältet stöttar Trump

Men Donald Trump har valt att bryta med den traditionen. Konsekvensen är att ingen utomstående vet hur hans ekonomi ser ut. I stället frodas spekulationerna.

– Kanske är han inte så rik som han säger att han är. Kanske är han inte lika generös som han hävdar. Eller så kanske han inte vill att det amerikanska folket ska få veta att han inte betalat inkomstskatt, undrade motståndaren Hillary Clinton i en tv-debatt.

– Det visar att jag är smart, replikerade Donald Trump kvickt.

Nyligen läckte tre sidor ur hans deklaration från 1995 till tidningen New York Times. Dokumenten visade att han redovisade en förlust på 916 miljoner dollar. En jätteförlust som han kan ha använt för att göra avdrag på sin inkomstskatt under arton år.

Svaret från Trump-lägret var att han är en ”mycket skicklig affärsman som har ett förtroendemannansvar till sitt företag, sin familj och sina anställda att inte betala mer skatt än lagen kräver”.

Trump själv lade till att han betalat hundratals miljoner dollar i andra skatter. På en direkt fråga om han använt den deklarerade förlusten på nära en miljard dollar för att undvika att betala federal inkomstskatt så svarade han så här:

– Självklart gjorde jag det. Och det gör också alla hennes donatorer, eller de flesta av dem. Många av mina avdrag var nedskrivningar och andra saker Hillary Clinton som senator tillät för att folk som ger henne alla dessa pengar vill ha det. Jag förstår skattesystemet bättre än någon annan presidentkandidat någonsin.

Bristen på öppenhet kring skatteuppgifter gör inte bara Trumps hemlighetsmakeri möjligt. Det kan också bidra till mer utbrett stöd för hans resonemang.

Förtroendet för den federala skattemyndigheten i USA, Internal Revenue Service, är notoriskt lågt. Medan Skatteverket placerar sig högst upp på listan över myndigheter som allmänhetens förtroende hamnar dess amerikanska motsvarighet i botten.

Anna-Maria Hambre är doktor i rättsvetenskap vid Göteborgs Universitet. Hon har forskat kring skattesekretess i de båda länderna och konsekvenserna av olika regler.

– Forskningen visar att öppenhet och transparens bidrar till ökad regelefterlevnad. Det är viktigt för förtroendet och sociala normer kring skattesystemet. Har man en stängd insyn minskar ofta förtroendet, eftersom det är svårt att kontrollera att skattemyndigheterna agerar korrekt och rättvist, säger Anna-Maria Hambre.

Hon noterar också skillnader i skattemyndigheternas angreppssätt.

– Medan Skatteverket betonar förtroende, så har kommunikationen från Internal Revenue Service ofta mer avskräckande skrämselinslag, säger Anna-Maria Hambre.

Anders Eld