LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson. Foto: Pontus Lundahl/TT Bild: Pontus Lundahl/TT

Högre kvinnolöner kan än en gång stjälpa LO-samordningen. För att nå målet om jämställda löner­ krävs betydligt mer av förbunden, menar LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson. 

LÄS OCKSÅ Utbredd oro inom LO för osämja

Vid tre tillfällen har LO-samordningen spruckit. Och vid dessa tillfällen, 1995, 2011 och 2015, rörde det samma ämne: högre löner för kvinnodominerande yrken. I höst ska LO:s 14 förbund åter försöka samla sig inför nästa års avtalsrörelse. Med sig har de kravet om att minska löneklyftorna på arbetsmarknaden. Till 2028 har LO som mål att halvera lönegapet mellan män och kvinnor.

– Kommunals avtal för undersköterskorna var en resa i rätt riktning. Men frågan sitter långt inne hos förbunden på grund av att några grupper kommer ha snabbare löneutveckling än andra och det tycker vissa är jobbigt, utan att nämna några namn, säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.

Hur ska ni lyckas med målet då?
– Det gäller att hitta sätt att göra det på. Allt går om man bara vill. Men när det gör ont så minskar viljan och det är det som är problemet.

I år sattes industrimärket till 2,2 procent, något som LO och Svenskt Näringsliv ställde sig bakom. Efter att LO-samordningen sprack försökte flera förbund driva igenom högre löneökningar än så. Byggnads och Målarna gick ut i strejk men fick i slutänden inte mer.

Avtalsrörelsen som avgörs under våren 2017 berör 1,8 miljoner löntagare, däribland 150 000 privatanställda inom Kommunal.

LÄS OCKSÅ LO-topp varnar för nytt misslyckande

Lenita Granlund, avtalssekreterare på Kommunal, är kritisk till att märket måste följas på decimalen.

– Om alla ska ha exakt samma procenttal går det aldrig att förflytta lönerna för kvinnodominerade grupper. Om våra medlemmar ska ha 2 procent och Byggnads ska ha 2 procent så ökar löneklyftorna. Problemet måste lösas och det krävs en bredare diskussion för hela arbetsmarknaden, säger hon.

LO:s motpart, Svenskt Näringsliv, öppnar för sin del upp för samtal om löneklyftorna på arbetsmarknaden.

– Det är möjligt att vi borde bli bättre på att ta den diskussionen parterna emellan, säger Peter Jeppsson, vice vd för Svenskt Näringsliv.

Däremot anser han att fackförbund som inte förhåller sig till ett kommande ”märke” inte har någon förståelse för hur beroende Sverige är av exportmarknaden.

– Det är det som är grunden till vår tillväxt och vår välfärd. Det finns inte längre någon skyddad hemmamarknad. Alla branscher är mer eller mindre utsatta för konkurrens från utlandet.

LÄS OCKSÅ ”Facken är oansvariga” – Svenskt Näringsliv

Senaste gången det gjordes rejäla framsteg för jämställda löner var 2007, enligt Torbjörn Johansson på LO. Då höjdes potterna med 0,4 procent under två år för kvinnogrupperna. Huruvida löneavtalet för undersköterskorna som skrevs mellan Kommunal och Sveriges kommuner och landsting i våras var en bra överenskommelse vågar han inte svara på.

– Det beror på hur övriga avtal kommer att se ut framöver. Det finns så många frågor som hänger ihop med att kvinnor har lägre lön än män. Bland annat har de sämre anställningstrygghet och jobbar oftare deltid ofrivilligt.

Statliga Medlingsinstitutet hoppas också på en samordning, även om myndigheten inte lägger sig i parternas uppgörelse.

– LO-samordningen ger stadga i lönebildningsprocessen. Den kommande avtalsrörelsen är stor, det är många avtal som ska förhandlas och då blir det många konfliktytor, säger generaldirektör Carina Gunnarsson.