Skyddsombud tvingades sluta – var ”för jobbig”

Allt fler skyddsombud blir trakasserade eller direkt hindrade från att utföra sitt uppdrag som förtroendevalda. Erik tvingades sluta på åkeriet för att chefen tyckte att han blev för jobbig, även när han krävde lagstadgade skyddsåtgärder.

Trakasserierna började strax efter att Erik valts till skyddsombud. Han blev fråntagen en rad arbetsuppgifter och fick i stället göra sådant som chefen visste att han inte tålde på grund av sina andningsbesvär, exempelvis köra farligt och frätande avfall utan tillgång till andningsskydd vid behov.

Erik, som egentligen heter något annat, tvingades nyligen sluta sitt jobb som lastbilschaufför i Göteborg. Orsak: han blev ”för jobbig” som skyddsombud.

Första gången han hamnade i öppen konflikt med chefen var under ett uppdrag i södra Sverige. När han insåg att han inte kunde klara av kör- och viloreglerna rapporterade han detta till chefen, som uppmanade honom att strunta i reglerna. Det var bara att köra vidare, tyckte chefen.

– Efter en stund ringde jag tillbaka och sade att jag inte tänkte bryta mot några regler. Att jag helt enkelt skulle vila på ett hotell i närheten, varpå chefen började skrika i luren.

Erik lade på luren och kontaktade genast facket. Precis då råkade Transports ombudsman sitta i möte med ”tunggruppen” från polisen, som gjorde exakt samma bedömning som Erik.  Han skulle definitivt inte köra vidare, tyckte polisen.

Erik ringde tillbaka till chefen, som började skrika ännu mer och sade han hatade ”det där fucking djävla facket”. Men till sist gick han ändå med på att boka ett hotellrum åt Erik.

Efter den resan blev Eriks arbetsmiljö aldrig sig lik igen. Han fick ständigt nya arbetsuppgifter, ofta sådant som han hade svårt att klara av. Så småningom fick han inte heller behålla sin bil. Det motiverade chefen med att han var borta på fackligt jobb så ofta. Till och med under raster och luncher fick han arbetsuppgifter för att inte kunna ta upp fackliga frågor med sina arbetskamrater.

– Det var ingen tvekan att chefen ville bli av med mig. Jag fick bara skitjobb, för att jag inte skulle stå ut i längden och sluta självmant.

Allt Erik begärde som skyddsombud tyckte arbetsgivaren var för dyrt. Det kunde även gälla sådant som det finns lagkrav på. Exempelvis andningsskydd med rätt filter när man hanterar farligt och starkt frätande avfall.

– Först när jag hotade med att stoppa arbetet fick vi några andningsmasker, som visserligen kostade några tusenlappar per styck, men vad är det mot ett liv?

Samma sak gällde lyftsele som man måste ha på sig när man går ner i en brunn. Det är för att man ska lätt kunna lyftas upp om man råkar svimma eller av någon anledning inte kan ta sig upp själv.

Det var i princip små dispyter och bråk om allt Erik krävde, från utbildning till utrustning. Till exempel hörlurar för att kunna kommunicera med en kollega vid höga bullernivåer. Det var också för dyrt.

– Bullernivåerna kan ibland vara så höga att man inte kan ropa och be sin kollega att stoppa bilen för att hindra en olycka.

Just den frågan tog Erik upp i företagsledningen och fick gehör för sina krav. Han bemöttes av samma positiva respons när han pekade på ”ett fabriksfel” på nyinköpta fordon. Ett fel som gjorde att bilarna kunde skena när man bromsade, vilket kunde vara livsfarligt.

Men problemet var att Erik fick skit från sin närmaste chef för att han hade sagt sanningen till vd. Han tyckte att Erik hade hängt ut honom inför vd:n, trots att det var vd:n som hade bett om Eriks synpunkter.

– Efter den händelsen blev jag mer och mer isolerad på arbetsplatsen. Som tur var fick jag kontakt med Transports arbetsmiljöombudsman centralt i Stockholm. Han backade mig till hundra procent.

Erik hade en kollega som just gått skyddsombudsutbildningen och som var tänkt att ta över uppdraget, men han meddelade facket att han avstod.

– Han berättade för mig att han inte vågade ta uppdraget på grund av hur jag blivit behandlad. Han hade precis fått barn och hade inte råd att bli av med jobbet.

Men Erik var inte den enda bland chaufförerna som var missnöjd med arbetsförhållandena. Mer än hälften av anställda på hans avdelning slutade på grund av ”den inkompetenta ledningen” och ”den usla arbetsmiljön”, som följd. Erik tog upp detta på ett ledningsmöte och tre dagar senare blev han kallad till ett möte med chefen.

– Det låg redan ett papper på bordet, där det stod att man hade för avsikt att säga upp mig. Jag blev mycket förvånad och undrade förstås vad jag gjort.

Chefen hävdade att Erik skrivit fel i en beställningslista, där han skulle hämta tre kärror returmjölk hos en uppdragsgivare som påstods vara mycket upprörd. Erik hittade nämligen bara två kärror. Kunden svarade inte på telefonen och på arbetsplatsen fanns ingen som kunde förklara saken.

När facket ifrågasatte ”den uteblivna leveransen” av den tredje mjölkkärran visade det sig att den aldrig existerat, och därmed inte heller någon upprörd kund. Alltihop  var fejkat för att bli av med Erik.

Under förhandlingarna med facket rev arbetsgivaren upp varslet och erkände att chefen helt enkelt inte klarade av Eriks arbete som skyddsombud. Förhandlingarna slutade med att han fick gå med ett avgångsvederlag. Att hans arbetsgivare, som är ett av de största åkerierna i landet med flera tusen anställda, prioriterar bort arbetsmiljön på det här sättet är skandalöst, tycker Erik.

– Ofta handlade det om rena klantigheter, exempelvis att beställa in fel fordon eller tiotusentals par fel byxor. Det kostade mycket mer än den dyraste arbetsmiljöinvesteringen jag kunde komma på som skyddsombud.

LÄS OCKSÅ

Transport: Fler rundar aktivt kollektivavtal och arbetsmiljölagar

GS-facket: Så motarbetas skyddsombud