Kvinnor med tacksamhetsskulden i bagaget

Men var kommer du ifrån egentligen? Trots över 36 år i Sverige får jag fortfarande frågan. En till synes oskyldig fråga men som exkluderar, för den säger ju att jag inte är svensk. Trots att det land jag föddes i, Chile, inte längre är mitt land. Men inte Sverige heller, för jag har ett främmande namn och utseende.

I Sverige – en (o)besvarad kärlekshistoria har statsvetarna Lejla Hastor och Nivin Yosef sammanställt 16 kvinnors berättelser om önskan att passa in, fördomarna och känslan av att befinna sig i ett mellanförskap. De är första generationens svenska kvinnor med flera identiteter och hemländer men paradoxalt nog känner de sig emellanåt identitets- och hemlösa. De är välutbildade, med olika bakgrund, språk och religion.

Boken ”har skrivits mot bakgrund av att man aldrig frågar vilka vi är eller vart vi är på väg, men alltid frågar var vi kommer ifrån”.

Kvinnorna har gjort en klassresa och har mot alla odds integrerat sig. Trots det ses många av dem som offer utan egna viljor, drömmar och intressen. På arbetsplatsen måste de anstränga sig dubbelt så mycket som sina kollegor och ute i samhället representerar de en hel grupps åsikter. Några av dem har känt sig tvungna att lämna Sverige ett tag, för, som Berivan Öngörur skriver, en människa som ständigt påminns om en skuld som grundas på ursprung, historia, utseende och namn är inte fri.

Tacksamhetsskulden bär många av kvinnorna med sig. Men hur länge ska vi behöva känna tacksamhet mot det land som tog emot oss? frågar sig Èvin Khaffaf. Det är inte alldeles självklart vilka de ska vara tacksamma mot och hur de ska vara tacksamma. Efter att ha arbetat och betalat skatt i Sverige hela livet borde skulden rimligen ha betalats tillbaka. Eller går det nånsin att bli skuldfri? Och har inte de tillfört något som Sverige borde vara tacksam för?

Min egen historia stämmer överens med de här berättelserna. Äntligen en bok som ger röst åt kvinnorna i det Nya Sverige.

Soledad Cartagena