”Det är bara mer av samma sak”
Pentti Salmenranta vikarierar för närvarande på deltid som lärare i finska, och hoppas på att det ska dyka upp en heltid snart. Annars är det tillbaka till a-kassan. Foto: Henrik Witt
Extratjänster, fas 3, alu, api och plusjobb. Kärt barn har många namn – i alla fall enligt Pentti Salmenranta som med åren blivit något av ett åtgärdsproffs. – Förpackningarna ser lite olika ut, men egentligen är det samma produkt – man jobbar med något som inte är ett jobb, och får en lön som inte är en lön, säger han.
Pentti Salmenranta skruvar på sig. Trots att det gått mer än ett år sedan han lämnade fas 3 blir han fortfarande illa till mods när han tänker på de fem år han tvingades utföra hittepåsysslor för att klara livhanken.
– Det var en väldigt meningslös tid i mitt liv, och en väldigt meningslös tid i Sveriges historia, säger han.
Att sysselsättningsfasen nu ska avskaffas tycker han är bra, men, säger han:
– De här nya extratjänsterna den nya regeringen vurmar för? Man anställer alltså fullt friska människor till full lön till något som inte är ett jobb. Samtidigt går folk inom vården på knäna på grund av underbemanning, för att man påstår att det inte finns pengar?
Arbetsmarknadsåtgärder, oavsett vilken form de kommer i, har alltid varit ett sätt för olika regeringar att visa sig duktiga – ett sätt att få ordning i statistiken, men som inte gör någon skillnad för individen och som absolut inte leder till ett riktigt arbete, enligt Pentti Salmenranta.
– Man byter namn på åtgärden. Men i en människas vardag blir det inte så stor skillnad. Det är samma traggel.
Redan på 1990-talet hävdade LO-ekonomerna att upp till 80 procent av dem som var sysselsatta i åtgärder (på den tiden alu, arbetslivsutveckling och api, arbetsplatsintroduktion) utförde ordinarie arbeten och egentligen borde ha riktiga anställningar. Och enligt Pentti Salmenranta har det varit så sedan dess, med visst undantag för fas 3.
– Fas 3 var hårdare, meningslösare och mer på arbetsgivarens villkor. Hamnade man i fasan skulle man skämmas, då hade man verkligen trampat fel.
– Jag minns när jag var på Jobbfabriken (en av Sveriges största fas 3-anordnare, reds anm) och arbetsledarna berättade för oss att de inte skulle hälsa på oss om vi stötte ihop på stan. Detta för att vi skulle slippa skämmas inför andra, säger han.
Enligt Pentti Salmenranta var det en strategi den borgerliga regeringen körde med: Det skulle kännas skamfyllt att hamna i fas 3. Han säger att det egentligen var den största skillnaden mellan fas 3 och andra åtgärder, som oftast snickrats ihop av socialdemokratiska regeringar.
– Men i grunden är det samma sak. Man skapar kostsamma låtsas-jobb eller aktiviteter, och betalar för dem, i stället för att skapa riktiga jobb inom offentlig sektor.
Efter fem år i fas 3 lyckades Pentti Salmenranta, som är utbildad finskalärare, radiojournalist och musiker, få ett vikariat på 45 procent som modersmålslärare och kursledare i finska i Norrköping.
– Tillsammans med annan vuxenkurs och enstaka modersmålstimmar i Finspångs kommun, plus några i Söderköpings kommun lyckades jag få ihop tillräckligt med arbetad tid för att kvala in för en ny period i a-kassan, säger han.
Sedan dess har han arbetat varje dag, i minst två olika kommuner, och på minst tre olika arbetsplatser.
– Det är slitigt, men inom ett år hoppas jag få en heltidstjänst i Norrköping till följd av pensionsavgångar. Får jag inte det, och läraren vars tjänst jag har nu kommer tillbaka, måste jag säga upp mig från alla uppdrag i alla kommuner, säger Pentti Salmenranta.
Enligt nuvarande regelverk har en deltids- eller timanställd bara rätt att stämpla upp till heltid i 75 dagar.
– När dessa är avklarade får jag antingen stämpla på heltid, eller jobba deltid och bli vräkt. Sedan återstår 300 dagar i a-kassan och därefter jobb- och utvecklingsgarantin igen. Jag har hamnat i en återvändsgränd, som tusentals andra inom yrken och branscher där det är svårt att få heltidstjänster.
– Ett alternativ till alla dessa förvaringsåtgärder om man vill avveckla fas 3 är att ta bort deltidsregeln i a-kassan och låta människor arbeta, i stället för att tvingas gå på a-kassa därför att det inte finns tillDräckligt många heltidsjobb.
LÄS OCKSÅ:
Arbetsmarknadsministern: ”Matchning till extratjänster tar tid”
