Nej, kraven på sänkta lägstalöner är långt ifrån nytt. I avtalstider är det sedan länge kutym att arbetsgivaren driver frågan eftersom det är ett effektivt sätt att pressa ned allas löner och därmed öka arbetsgivarens vinster.
Det nya är den omåttliga frenesi med vilken de fyra allianspartierna hyllar arbetsgivarnas lönesänkarkrav.
Men kravet som sådant har som sagt alltid ploppat upp. Det omhuldas av arbetsgivaren eftersom lägre ingångslöner gör att alla nyanställda då kan anställas till lägre löner än tidigare.
Inom handel och hotell och restaurang, där personalomsättningen är stor, sänks därmed den genomsnittliga månadslönen relativt snabbt. Konkurrensen gör dessutom att de lägre lönerna sprider sig till andra företag som måste anpassa sig till en lägre lönenivå för att överleva.
Orden från Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne om att arbetsgivarorganisationen inte vill sänka lönen för dem som har ett jobb, utan ”bara” för dem som står utanför arbetsmarknaden och vill in är alltså djupt felaktigt.
Sänkta ingångslöner pressar på sikt ned lönerna för hela avtalsområden. Det vet Svenskt Näringsliv mycket väl. Det är också det som är deras mening.
Nu är det dock inte så ofta som vi hör arbetsgivare säga som det är, att de vill sänka ingångslönerna för att pressa ned allas löner och därmed öka sina egna vinster. Nej, talet om låga ingångslöner brukar i stället paketeras tillsammans med ett påstått stringent ekonomiskt/politiskt samband. Som till exempel att låga ingångslöner krävs för att behålla Sveriges internationella konkurrenskraft, eller att låga ingångslöner skapar fler jobb.
Det är den andra linjen, att låga ingångslöner skapar fler jobb, som också allianspartierna har som grund för sitt massiva stöd till arbetsgivarsidan. Inget av argumenten är dock riktigt.
För den internationella konkurrenskraften är förhållandet det omvända. Genom att Sverige inte har skapat låglönesektorer har företagen tvingats öka sin effektivitet i produktionen och tvingats förbättra kvaliteten på de varor och tjänster de vill sälja. Kravet på rimliga löner har alltså förstärkt och inte försvagat svensk konkurrenskraft.
Intimt kopplad till denna ökade svenska konkurrenskraft är att företagen behöver utbildad arbetskraft. Det handlar inte om några högskoleexamina. I stället efterfrågas kompetens utifrån en bred skala av yrkes- och gymnasieutbildningar.
Och det är här den stora konflikten finns mellan dem som vill värna en hög sysselsättning genom utbildning och rimliga löner och dem som påstår att sänkta löner skapar jobb.
Regeringen Löfven är tydlig med att den vill satsa på utbildning i kombination med riktade anställningsstöd för att minska arbetslösheten och få fler i arbete. Mot det ropar allianspartierna alltmer frenetiskt efter nya låglönejobb och sänkta löner för de redan lågavlönade.
Och här har årets avtalsrörelse mer än tidigare kraftigt politiserats i takt med att Allianspartierna basunerat ut det ena lönesänkarkravet efter det andra. Alla har de nu åsikter om parternas förhandlingar och alla kräver de sänkta ingångslöner. Centern går till och med så långt att de vill ha lagstiftning om sitt lönesänkarförslag om inte parterna själva gör upp om det.
Som många kritiker redan har påpekat är det dock tveksamt om denna variant av sovjetisk planekonomi, med politiskt beslutad löneutveckling, verkligen är rätt väg för Sverige år 2016.
En föraning om vad sänkt ingångslön i stället för utbildning kan ge får vi genom att studera Alliansens åtta år vid makten. Då ökade inkomstskillnaderna kraftigt och utbildningen av arbetskraften sattes på undantag.
Resultatet blev en historiskt hög arbetslöshet och att den så kallade missmatchningen ökade dramatiskt. Det betyder att de arbetslösas kompetens helt enkelt inte matchar de lediga jobb som finns. Och det är där vi befinner oss i dag.
Den naturliga vägen borde då vara att utbilda de arbetslösa till de sysselsättningar där det finns jobb. Och som sagt, det är inga högskoleexamina som krävs. Ändå fortsätter allianspartierna att i stället frenetiskt leverera politiskt understödda krav på sänkta ingångslöner.
Sänkta ingångslöner skapar helt säkert högre vinster för en del arbetsgivare, och lika säkert skapar sänkta ingångslöner större klasskillnader. Men det allvarligaste är nog att sänkta ingångslöner varken skapar fler jobb eller ger kompetens nog till svenska företag att bryta den förödande missmatchningen som i dag råder på svensk arbetsmarknad.
Alliansen linje att sänka lönerna i stället för att skapa kompetens är därmed ett reellt hot mot svensk konkurrenskraft och svenska arbetstillfällen.
LÄS OCKSÅ:
Ledare: DN:s ledare vägrar se konsekvenserna av Centerns förslag
Ledare: Centern tar till apartheid för att sänka LO-anslutnas löner
