Utdrag ur Den urbana fronten
Borta: Turkiska föreningenEn av de byggnader som revs var en turkisk förening, islamiskt centrum, som huserade i ljusgul plåtbyggnad. Där fanns bönerum, men också fik, läxhjälp och turkisk tv stod på.
”Du vet, det bor nästan 5 000 turkar i Göteborg och de flesta bort faktiskt på Hisingen. Att vi har vår camija (föreningslokal) just i Kvillebäcken är perfekt. Vi har haft flera andra lokaler, bland annat på Magasingatan och en i Majorna (adresser i Göteborgs innerstad, reds anm). Men det var alldeles för långt att åka för våra medlemmar. Kvillebäcken är centralt.”
Föreningen hade ett tillfälligt bygglov, som gällde verkstadsverksamhet. Med ett halvår kvar på bygglovet meddelar kommunen att man inte tänker förnya det. Föreningen äger visserligen mark och byggnad, men får inte bedriva föreningsverksamhet i lokalen.
Man vill inte flytta, men erbjuds mindre än hälften av vad de själva föreslagit för att lämna. Bygglovet förnyas inte. Den gula plåtbyggnaden rivs. Föreningen föreslår att man kan flytta till en ny lokal i nya Kville. Finns ingen lämplig, blir svaret. För pengarna från kommunen är tanken att en moské, längre in på Hisingen ska byggas.
”Visst blir det fint med en moské. Men vår camija var också fin. Fastigheten kanske inte var den fräschaste, men den var vår och den låg så bra där i Kvillebäcken. Alla medlemma, även de som inte har bil, kunde komma.”
/En tidigare styrelsemedlem i föreningen som vill vara anonym.
Foto: Katarina Despotovic
På gränsen: Afromix
Fembarnsmamman Bintou Bahs dröm var att öppna butik. På Färgfabriksgatan hittar hon en billig lokal, och kan uppfylla drömmen efter att ha jobbat som städare på Sahlgrenska sjukhuset i 25 år. Båda hennes föräldrar var handlare. Hon gillar läget, här finns många andra affärer och föreningar. Hon får ett treårigt hyreskontrakt, har själv sparat ihop 30 000 kronor och fått låna 130 000 på banken. Hon är nischad på afrikanska varor, får flera stamkunder och upplåter en del av lokalen till en frisör för hjälp med hyra.
Bintou Bah känner inte till planerna på nya Kvillebäcken som gränsar till ”hennes” lokal. När bygget drar igång kan man knappt öppna dörren till butiken. Hon får ta två städjobb för att kunna betala hyran till en butik som inte längre går särskilt bra, och lånet till banken. Hon har fortfarande en dröm.
När de nya bostäderna är på plats är Bintou Bahs kundunderlag borta. Hon försöker anpassa sig. Byter ut de afrikanska produkterna, och öppnar godisbutik. Samtidigt slår en ny godisbutik i den nya fräscha byggnaden, tvärs över gatan, upp portarna. Hon har inte en chans. Under tiden går hennes man bort.
I julas gick man ihop och försökte sälja en del varor på en basar. Annars är lokalen oftast stängd. Hon fortsätter jobba som städare för att kunna betala hyra ett tag till, då kontraktet ännu inte löpt ut.
Foto: Katarina Despotovic
Nästa steg: Souvarit
På samma gata som Bintou Bah har sin butik, ligger den finska föreningen Souvarit. Gatan är nästa etapp för omvandling, vad som kommer att hända är än så länge osäkert. Den finska föreningen har cirka 200 medlemmar och sysslar främst med karaoke och dans. Det är orkesterdans eller karakoekväll varje helg. Varje år koras en karaokedrottning och en kung.
Föreningen har nått stora framgångar i den internationella karaoketävlingen i finska Legende. Man sänder också närradio och har en unik samling finns musik med fler än 45 000 titlar.
En av besökarna är Pekka Fisk, karaokesångare.
Samtliga texter på den här sidan är hämtade ur boken Den urbana fronten.
LÄS OCKSÅ:
