Anders Ferbe, ordförande IF Metall, Martin Linder ordförande Unionen och Ulf Bengtsson, ordförande Sveriges ingenjörer. Foto: Kim Nilsson

Både facken och arbetsgivarna inom industrin satsar på ett ettårigt avtal. Det stod klart sedan parterna bytt krav på måndagsförmiddagen. Medan facken kräver lönelyft på 2,8 procent finns inga löneökningar alls i arbetsgivarnas bud.

Teknikarbetsgivarna vill förlänga dagens avtal och låta det gälla ytterligare ett år till den 31 mars 2017. Om det blir några löneökningar ska de  bestämmas lokalt. Löneutrymmet ligger under 1 procent och borde hamna kring en halv procent för att förbättra den svenska industrins konkurrenskraft, är arbetsgivarnas budskap.

Men redan på måndagen backade Teknikföretagen från att helt slopa siffrorna i det centrala avtalet:

– Vi kommer naturligtvis under förhandlingens gång komma överens om siffor, men vi har inga krav på höjda löner, säger Åke Svensson, vd i Teknikföretagen till Arbetet.

Facken inom industrin som som en stund tidigare träffat pressen konstaterade att parterna stod mycket långt ifrån varandra i avtalsrörelsens inledning. Det var inte den spruckna LO-samordningen, utan främst detta som låg bakom den fackliga strategin för ett ettårigt avtal.

– När vi och arbetsgivarna står så långt ifrån varandra och tolkar utrymmet för löneökningar så olika finns det små förutsättningar för ett längre avtal, säger Martin Linder, ordförande för TCO-förbundet Unionen.

Facket inom industrin kräver 2,8 procent i löneökningar och en individgaranti på 450 kronor, men denna minsta garanterade löneökning till alla avvisades direkt av arbetsgivarna:

– Det finns inget utrymme för individgarantier i det centrala avtalet, säger Anders Weihe, förhandlingschef Teknikföretagen.

Beskedet från industrifacken IF Metall, Unionen och Sveriges ingenjörer är tydligt. Förutom löneökningar vill man vårda det löneökningsmärke som industrin sätter och ha samma upplägg på avtalsrörelsen som man haft sedan början på 1990-talet.

– Vi avvisar både uppväxling och nedväxling av lönekostnaderna i svensk industri, säger Anders Ferbe, ordförande IF Metall.

– De parter som vill köra sönder den svenska förhandlingsmodellen spelar med en väldigt hög insats och tar en väldigt stor risk. Vi förutsätter att andra parter tar ansvar och följer den lönebildningsmodell som vi har, säger Martin Linder, Unionen.

Arbetsgivarna har redan avvisat flera av industrifackens krav.

– På sedvanligt sätt kräver de dramatiska försämringar av kollektivavtalet, säger Anders Ferbe.

Under måndagen gick Kommunal ut med ett lönekrav på 3,3 procent, ett krav som hamnade över märket med satsningen på undersköterskorna.

– Vi stödjer Kommunals krav på satsning på löneökningar för undersköterskorna, säger Anders Ferbe, IF Metall.

Industrifacken är fortfarande mycket kritiska till sifferlösa avtal.

– De är ett problem. Vi tror att det är väldigt skadligt på sikt för den svenska lönebildningsmodellen om SKL håller fast vid sifferlösa avtal, säger Anders Ferbe till Arbetet.

Andra satsningar som industrifacken vill föra fram i avtalsrörelsen är jämställdhet, fortsatt utbyggnad av deltids- och flexpension och arbetsmiljö. Det centrala avtalets lönenivå ska de lokala parterna bara luta sig mot om de inte kommer överens på det enskilda företaget.

Anders Weihe, förhandlingschef och Åke Svensson vd, Teknikföretagen. Foto: Kim Nilsson

Varför vill ni storstäda i avtalen i år och sätta lokala överenskommelser över centrala regler?
– Vår utgångspunkt har varit att stärka den internationella konkurrenskraften och vi måste börja arbetet på en bättre återhållsamhet som på sikt ska leda till ökad sysselsättning i industrin, säger Åke Svensson.

Arbetsgivarna vill också göra arbetstiden mer flexibel och kunna kalla i  personal i industrin på lördagar mellan klockan 07.00 och 16.00. Arbetstiden ska anpassas mer utifrån efterfrågan, men på årsbasis hålla ett snitt på 40 timmar i veckan.

För arbete på lördagar är arbetsgivarna beredda att betala OB-tillägg, men inte övertidsersättning.

Om arbetsgivarna får möjlighet till att förlägga arbetstiden mer flexibelt vad får löntagarna i motprestation i form av att själv kunna bestämma mer över den egna arbetstiden?
– Nja… jag kan inte ge något enkelt svar. En viktig aspekt är att de får behålla jobbet, säger Åke Svensson, Teknikarbetsgivarna.

LÄS OCKSÅ:

Kommunal vill ha 3,3 procent

Rasar mot sifferlösa avtal

6F vill ha 3,2 procent

Carl von Scheele

Krav

• Förbundens gemensamma krav är löneökningar på 2,8 procent.

• Fortsatt utbyggnad av deltids/flexpension

• Ny modell för systematiskt jämställdhetsarbete

• Åtgärder för en bättre arbetsmiljö

Förbundsspecifika krav:

IF Metall: Individgarantin ska vara högre på arbetsplatser där överenskomna lönesystem saknas. Avtalets lägsta löner ska öka mer procentuellt än de utgående lönerna.

Sveriges ingenjörer: Rätten för tjänstledighet för innovationsarbete/näringsverksamhet ska förlängas från sex till tolv månader. Rätten till insyn och påverkan på system för befattningsvärdering vid lönesättning ska förtydligas.

Unionen: Den tid som tjänstemannen är tillgänglig för arbete ska regleras för att säkerställa en ostörd fritid och möjlighet till återhämtning. Föräldralön ska kunna tas ut på ett mer flexibelt sätt.