En majdag 2008 kom Anders Byquist på besök till Väg och Ban klubb 221, som då huserade i Bollnäs. Han var Seko-ombudsman på väg att gå i pension, men hade tackat ja till att bli projektledare för uppdraget att kartlägga ekonomin i 24 lokala klubbar.

Målet var att hitta ett hållbart sätt att avlöna ombudsmännen i en framtid utan de granskningsavgifter man dittills tagit ut av arbetsgivare för att granska ackordslönerna. Pengar skulle därför hämtas in från de lokala väg- och banklubbarna till Seko centralt.

Just i Bollnäs gick det lite trögt.
– Jag kan inte säga att de var helt emot att ställa upp, men där fanns ett motstånd mot att sätta över kapitalet centralt. De medverkade ändå till sist. Men det sköts på redovisningen ett halvår.

Vad han inte fick veta var att klubben förvaltade många miljoner och att hans besök skulle följas av en febril aktivitet för att flytta dessa till en hastigt skapad fritidsförening.
– Nej, det kunde jag inte tro. Att vi gjorde så mot varandra, i en facklig organisation.

Drivande i klubben i allmänhet och kring ekonomin i synnerhet var Bosse Hedin. Vid denna tid klubbens kassör, tillika auktionsutropare, vigselförrättare och populär sosse med omvittnat rättvisepatos. Men klubbens förmögenhet ville han inte dela. Av ett styrelseprotokoll framgår att han tolkade Anders Byquist som att hälften av klubbens pengar skulle flyttas till Stockholm.

”Det handlade om kampen mellan centrum och periferi” uttrycker en partikamrat. Gävle-Dala mot Stockholm. Anders Byquist säger att han aldrig talade om att man centralt ville ha hälften av pengarna. Så småningom betalade klubben. Tre miljoner totalt till ombudsmannalönerna.

Fritidsföreningen ”Väg & Ban Fritids Förening 221” bildas sommaren 2008. Styrelsen består enligt årsmötesprotokollet från 2009 av Bosse Hedin, två andra ledamöter från fackklubben och en revisor som är en annan än klubbens.

När vi tar kontakt i oktober 2015 är denna revisor svävande och osäker på om han verkligen hade uppdraget, och trodde sig möjligen vara revisorsersättare. Han hänvisar till Bosse Hedin, ”som är den som är sakkunnig i det här”. När revisionen som initierats av Seko centralt till sist sker 2014 har 14 miljoner flyttats till Fritidsföreningen.

Det finns två läger bland Bosse Hedins kamrater i arbetarrörelsen i bygden. De som ser det som att pengar har försvunnit, kanske förskingrats, från medlemmarna.  Och så finns det andra, som anser att lokala pengar har räddats från att hamna i Stockholm.

Anders Byquist minns att klubben som då höll till i Bollnäs var lite tröga och långsamma med att överlämna pengar till den nya ombudsmanna­organisationen.  Foto: Ola Thelberg

Granskning av löner drog in miljoner till lokala fackklubbar

Fram till 2007 betalade privata arbetsgivare på vägsidan en granskningsavgift till Sekos väg- och banklubbar. Avgiften var 1,5 procent på utgående löner och skulle bekosta granskning av löner och villkor för de anställda i mindre företag utan lokal facklig organisation. Arbetsgivarna tyckte illa om konstruktionen och i avtalsrörelsen 2007 insåg först Byggnads och sedan Seko att slaget var förlorat.

Seko gjorde då upp med arbetsgivarna om att avveckla granskningsavgifterna på tre år.

Avgiften ersattes under en övergångsperiod av ett utvecklingsbidrag, 1,25 procent 2008, 0,75 procent 2009 och 0,25 procent 2010, öronmärkt för att utveckla den lokala fackliga verksamheten.
– Så pengarna fortsatte under den här perioden att flöda in. Vi satsade jättemycket, utbildningar och annat, på de förtroendevalda i företagen. Även arbetsgivarna tyckte att det här var väldigt viktigt, säger Björn-Inge Björnberg, ombudsman på Seko med ansvar för väg- och banbranschen.

Tidigare hade pengarna gått direkt till väg- och banklubbarna som haft egna ombudsmän anställda. Ombudsmännen arbetade också aktivt med att se till att pengarna verkligen kom in från arbetsgivarna. ”Man fick vara ute på arbetsplatserna för att jaga in de här avgifterna och skriva avtal med företagen för att få det att fungera”, har en tidigare Seko-ombudsman berättat för Ljusdalsposten.

När pengarna upphörde var man tvungen att tänka om. Seko centralt skulle ta över arbetsgivaransvaret för ombudsmännen.
– Vi var också tvungna att trappa ner på antalet ombudsmän. 2008 var det 35 stycken och nu är det knappt 20, så det var ju viktigt att de förtroendevalda i de större företagen tog över deras uppgifter, säger Björn-Inge Björnberg.

För att klara de nya lönekostnaderna för ombudsmännen ville förbundet ha in 50 miljoner kronor från klubbarna över tre år. Och det är där som den så kallade Sekohärvan tar sin början.

En bastu och en badtunna har byggts – utan bygglov – på den tomt som Bosse Hedin köpte sedan fritidsföreningen nekats förvärvstillstånd. Foto: Mattias Dahlgren

Medlemspengar gick till Hedins sjötomt

En av de mer omtvistade trådarna i härvan rör Vikarudden, en sjötomt vid Tranviken, som Fritidsföreningen försökte köpa 2009. Föreningen fick dock inte förvärvstillstånd av länsstyrelsen. Strax därefter köpte Bosse Hedin tomterna. Han betalade själv, tog ett eget lån, har han sagt till lokaltidningen Ljusdalsposten, som skrivit mycket om de försvunna medlemsmiljonerna.

Vi besöker Vikarudden en klar höstdag. Här finns en äldre, delvis renoverad, huvudbyggnad och tre misstänkta svartbyggen – bastu, badtunna och grillkåta – allt med en bedårande utsikt. På en grusplan intill står en husvagn och ett par andra fordon som tillhör Fritidsföreningen.

”Stukade medlemmar” skulle få använda den här anläggningen, enligt den plan föreningen redovisade för länsstyrelsen när man försökte köpa. Någon sådan aktivitet tycks inte ha förekommit, men det har hållits fackliga möten här ett fåtal gånger.

Det finns ett hyresavtal med Fritidsföreningen där Bosse Hedin, till en hyra på 60 000 kronor per år i fem år, alltså totalt 300 000 kronor, upplåter anläggningen vid Tranviken. Från 2015 har föreningen hyresfritt fram till 2024 då fastigheten åter är Bosse Hedins att fritt disponera.

Men av Bosse Hedins Facebooksida framgår också att han flera gånger nyttjat anläggningen privat, bland annat har han varit här med vänner och familjemedlemmar.

I ett brev till kommunen där han i efterhand söker bygglov för de misstänkta svartbyggena skriver han: ”Vattuvalla 2:10 är en jordbruksfastighet där jag driver jordbruk, skogsbruk, jakt & fiske med verksamhetsmål inriktat mot jord & skogsbruk samt fiske turism, äventyr under min enskilda firma Mittens”.

Höstdagen i Vikarudden är tyst.  Nedanför badtunnan drar en stilla bris över Tranviken. 17 mil söderut i Gävle är en förundersökning inledd.

Skärmavbild 2015-10-22 kl. 10.43.28

LÄS OCKSÅ:

Sekohärvan – detta har hänt

Gåtan Bosse Hedin – ombudsmannen bakom allt

Fackliga reaktioner på Sekohärvan

Fritidsföreningens verksamhet

• Trots uppmaningar från Seko centralt har Fritidsföreningens verksamhet inte redovisats.

• Inga protokoll från styrelsemöten eller årsmöten har spårats – förutom ett årsmötesprotokoll från 2009 som Arbetet/Sekotidningen har hittat på Länsstyrelsen i Gävleborgs län. Vad som verkligen har hänt med alla pengar är därför oklart.

• Klart är dock att den bland annat har sysslat med att köpa och sälja bilar, inköp av paintballutrustning, festarrangemang, skoteruthyrning och renovering av Bosse Hedins fastighet Vikarudden.

• Men föreningen, som ibland också benämns som en trafiksäkerhetsförening, har även verksamhet kopplad till den fackliga verksamheten, som årsmöten, trafiksäkerhetsarbete och hantering av utbildningsbidrag.