Ministern vill minska Mammons makt

 

BOSTADSRÄTT 2.0. Fler bostäder – särskilt för dem med ­»vanliga plånböcker« – är regeringens mål. – Bostadsbristen överskuggar allt ­annat, säger minister Mehmet Kaplan, vars ­problem är en budget utan satsningar på området. 

Vi bor fyra personer i en tvåa, säger Mansa Ali. Jag och min man och hans dotter, som har ett barn själv. Hon har stått fem år i kö, men får ingen lägenhet. Och två döttrar kommer till oss på helgerna.

Hon sitter i hörsalen på Kista folkhögskola och väntar på bostadsminister Mehmet Kaplan.

– Det är jättesvårt för oss, säger hon.

Inför intervjun med bostadsministern efterlyser jag frågor på Facebook.

– Finns hen? undrar någon.

Jo, han finns och han har fått en ny hemvist, näringsdepartementet på Mäster Samuelsgatan mitt i Stockholms citysmet. Sedan bostadsdepartementet skrotades 1991, har hen flexat runt mellan departementen och i princip fått ett nytt för varje mandatperiod. Så jag frågar: Varför gick den senaste flytten från socialdepartementet till näringsdepartementet?

Regeringskansliet skjuter frågan mellan enheterna, statsrådsberedningens statssekreterare återkommer inte som utlovat dagen före deadline.

Men ett svar är kanske att den sociala bostadspolitiken lyst med sin frånvaro.

Mehmet Kaplan säger inte att förra regeringen prioriterat det ena eller det andra, han ger dem inte skulden för bostadsbristen, och han säger att det inte bör ske några omvälvande förändringar från en mandatperiod till annan. Men han säger att det tidigare funnits en övertro på marknaden, och en avsaknad av bostadspolitik i stort.

– Vi har sett att marknaden inte kan lösa alla utmaningar. Vi har fått en situation där plånboken är det enda som spelar roll, och det ser jag som en utmaning, säger han.

Och om budgeten, som Alliansen och Sverigedemokraterna röstat igenom, ”tror något” så är det att en ”aktiv bostadspolitik inte behövs”, säger han.
Något som han och regeringen vill ändra på.

I regeringsförklaringen lovade statsminister Stefan Löfven ökade investeringar i bostäder. Ett fjärdedels miljonprogram på fem år (250 000 nya bostäder) och en bostadsmiljard för att få i gång byggandet i kommunerna. Dessutom skulle miljonprogrammet rustas upp energieffektivt.

Men nu sitter alltså ministern med en budget som inte tror på det han själv tror på. Och i sanningens namn var väl inte heller den rödgröna budgeten något att riktigt storskryta med i bostadshänseende.

Det viktigaste i den budgeten var satsningen på en energieffektiv upprustning av flerbostadshusen i miljonprogrammet, anser Mehmet Kaplan.

Upprustningsbehoven är stora, och boende där det redan rustas vittnar om stora hyreshöjningar. Men skulle det ha blivit någon skillnad i hyra om hyresvärden hade fått energibidrag?

Mehmet Kaplan svarar att han ”lever mitt uppe i det”. I 17 år har han bott i Husbys hyreshus, nu bor han i ett radhus i Akalla.

– Jag är uppvuxen i Rinkeby. För mig är betongen väldigt mycket hemma. Mina föräldrar bor i miljonprogrammet, deras hus är ett av husen som skulle rustas. De fick reda på att hyran skulle höjas med 30–40 procent och blev panikslagna. Vi kommer inte att ha råd, sa de, och tack och lov lyssnade politikerna i kommunen, och gjorde en annan typ av upprustning som förhoppningsvis leder till smärre höjningar. Vår ingång är att boende­inflytandet måste finnas med.

Men skulle regeringens medel ha subventionerat hyran där?

– Pengarna skulle leda till energi­effektiviseringar som inte skulle belasta fastighetsägaren.

Och stoppar en in pengar så borde det märkas, påpekar han. Och så säger han att förutom denna satsning så visade den nedröstade budgeten en viktig viljeinriktning som pekade på fortsatta satsningar.

– Det viktigaste är bostadsbristen och hur den ska lösas, säger han.

Hur ska den lösas? Hur ser regeringens bostadspolitik ut? Frågorna är mejlade till ministern inför besöket på Kista Folkhögskola. Läraren Karin Westberg har diskuterat och sammanställt ­Mansa Alis och de andra elevernas funderingar och när de den här onsdagen samlas i hörsalen hoppas de på några konkreta svar.
Han har inte haft lång resa hit, säger Mehmet Kaplan, två stationer med tunnelbanans blå linje från Akalla. Tanken var att satsa på lokalpolitiken, tills statsministern ringde.

– Du jobbar för hela Sverige nu, tack för att du också minns Järvafältet, säger en av deltagarna.

Mehmet Kaplan passar på att berätta lite om sig själv och om hur alla ska kunna kontakta politiker. Om hur organisering lönar sig. Om vikten av att regeringen har personer med bakgrund i andra länder, även om ”jag kanske har mer gemensamt med dig som är född och uppvuxen i Sverige”, säger han och nickar åt läraren.

Och så övergår han till mer specifika bostadsfrågor.

– Den här skrapan, åt vilket håll är den, säger han och får hjälp att peka ut riktningen mot Kista torn.

– Ni vet hur högt det är, och det är också höga priser. Vet ni vad en lägenhet kostar?

Jodå, församlingen har koll på de två tornen, det ena Stockholms högsta bostadsbyggnad i 35 våningar. Tre miljoner, lite drygt, kostar en trea.

– Nu är det väldigt låg ränta, så nu kan man faktiskt … om man tycker det är okej att betala 10 000 kronor i månaden och om man har lite sparade pengar också. För man behöver en insats.

Han gör inte uträkningen på hur stor insatsen behöver vara (450 000 kronor) men han tillägger:

– Så de är väldigt dyra. Men tror ni att de kommer att stå tomma? Nej, de är i princip redan sålda. Det är en enorm bostadsbrist. Det som saknas är hyresrätter, säger han.

Alla kommuner har inte bostadsbrist, men runt hälften. I Stockholm står 472 000 i kö för en hyreslägenhet. Hur länge behöver man stå? undrar han.

– Åtta år.

– Tio.

– Elva.

– Det är som bingo det här. En del säger tio år, andra säger att den står still, att det inte går att ta sig fram nu. Och om ni skulle börja studera i Umeå, tror ni att ni får en lägenhet där?

– Ja, hörs från en kille i publiken.

– Vaddå, har du kontakter? säger Mehmet Kaplan.

– Nej, men efter några år.

– Jo, jag har hört talas om dem som får studentlägenhet när de pluggat klart, säger ministern.

Men frågan är om han kan ge några löften om ändring. Kan han lova billigare lägenheter? frågade jag honom på näringsdepartementet. Svaret blev inte ja eller nej utan:

– Jag kan lova att regeringen kommer att göra allt vi kan för att se till att kommunerna får goda förutsättningar när det gäller regelverken, när det gäller instansordningen för överklagan av bygglov, så att kommunerna kan förverkliga de innovativa lösningar som vi har sett några exempel på. Det kommer i sin tur förhoppningsvis att leda till lägre hyror, säger han och hänvisar till vad som görs i Göteborg.

Till eleverna på Kista folkhögskola, varav de flesta är vuxna, vill han lyfta fram detta goda exempel: Göteborg tror att de kan få fram lägenheter där en trea kostar 7 000 kronor i månaden. Vad tycker ni om det, är det okej?

– Nej, det är dyrt, säger någon.

– Ja, det är för dyrt, säger en annan.

– Är 7 000 kronor dyrt? Vad betalar du för en trea?

– 6 200 kronor.

– Aha, men för en nyproducerad lägenhet, en helt ny lägenhet! Det är inte jättedyrt. Om du betalar 6 200 kronor för en lägenhet byggd på 1970-talet så är inte 7 000 kronor dyrt för en lägenhet som byggs i dag. Det ska kunna funka, resonerar ministern, men hans entusiasm inför den lilla del av nyproduktionen som ska kunna bli billig smittar inte av sig.

Nu jobbar han med tilläggsbudgeten, som kommer den 1 juni, säger han och berättar att regeringen ser över hur staten ska kunna ge stöd till framför allt studentlägenheter och mindre lägenheter.

– Bostadssubventioner behöver inte vara den bästa lösningen, men det är en pusselbit, säger han.

 

Bostadministern om …

… höga andrahandshyror efter uppluckrade regler och slopad rätt att klaga i efterhand hos hyresnämnden:

– Det verkar som att andrahandshyrorna har gått upp väldigt, väldigt mycket. Jag får många sådana signaler och har gett Boverket i uppdrag att följa upp regelförändringen.

… Sveriges dyra nyproduktion:

– Den förra regeringen gjorde rätt i att tillsätta en konkurrensutredning för att ta reda på varför Sverige har högre kostnader än andra jämförbara länder. Förslag presenteras till hösten.

… Hyresgästföreningens önskan att ta bort vad de kallar hyrskatten, det vill säga sämre villkor för dem som hyr än dem som äger.

– Vi har för tillfället inga sådana förslag. Vi inväntar några utredningar, den ena är bostadsplaneringskommittén som är parlamentarisk, deras tid är förlängd till sommaren.

… att söka undantag från EU:s konkurrenslagstiftning för att bygga billigare:

– Vi har inga planer på det. 

 

Detta tänker bostadsministern och regeringen göra

• Bygga mer och långsiktigt.

• Genom stadsmiljöavtal satsas 2 miljarder kronor på att staten medfinansierar kollektivtrafik. Därigenom kan mark som ligger längre ut bli mer attraktiv och kommunen får ett incitament för att bygga mer. Förhoppningsvis kommer också detta att bidra till lägre hyror, enligt Kaplan.

• Regelförenkla, till exempel i frågan om buller.

• Göra om överklagandeprocessen. Överklagan tar för lång tid, men måste ändå ske på ett bra sätt.

• Hoppas på lösningar som i Göteborg, där kommunen kräver att byggbolagen hittar lösningar som ger en viss andel billiga bostäder.