Det har varit påtagligt tyst kring Fredrik Reinfeldt sedan han meddelade sin avgång. Men i söndagens Agenda dök han upp i ett lite oväntat sammanhang. Nu skulle han plötsligt intervjuas som något slags expert på rasism och främlingsfientlighet. Ämnet har varit både en svaghet och styrka hos Reinfeldt. Å ena sidan har han skyllt arbetslösheten på invandrare med sitt resonemang om ”etniska svenskar mitt i livet”, å andra sidan har han aldrig visat ett sådant politiskt patos som i sin kritik mot Sverigedemokraterna.
När han intervjuades av Agendas Camilla Kvartoft förklarade han den ökande polariseringen och framväxande rasismen i Europa med att hat och krig runtomkring i världen har skapat svallvågor.
Reinfeldt verkar uppriktigt engagerad i frågan och tydlig med att man inte ska ge extrema krafter svängrum, då de till sist kommer att ge sig på demokratin. Han menade att dessa krafter hittar näring i ökade skillnader mellan samhällets vinnare och förlorare. Aha! Reinfeldt har insett vilken förrädisk mylla ojämlikhet är, tänkte man.
Men när Kvartoft pressade honom om det egna ansvaret för att rasismen och extremismen ökat under hans åtta år som statsminister var det stopp.
Man får hoppas att han vågar vara mer självkritisk i den självbiografi som han avslöjat att han skriver på.
