Kristdemokraterna kallade hastigt till presskonferens på torsdagsmorgonen. Tre minuter innan avsatt tid twittrade Göran Hägglund – som första partiledare någonsin – ut beskedet att han avgår som partiordförande. Därmed förlorar Alliansen inte bara den sista partiledaren som var med och grundade det borgerliga samarbetet för tio år sedan – utan också sin mest karismatiska ledare.
De allra flesta, från höger till vänster, är överens om att Hägglund är en trevlig prick och rapp i repliken. Bättre än sitt parti, är ett vanligt omdöme från politiska motståndare. Därför var det heller inte överraskande att det var just Göran Hägglund som Magdalena Andersson ringde upp före jul och inledde samtalen som senare ledde fram till den viktiga decemberöverenskommelsen. Under jullovet bestämde Hägglund sig för att kasta in handduken. Det är fullt förståeligt. Elva år i toppolitiken sliter. Få klarar det längre än så.
Hägglunds personlighet kommer att vara mer saknad än hans politik. Det är framför allt tre reformer som slänger mörka skuggor över hans politiska eftermäle. Som socialminister (2006-2014) blev KD-ledaren en symbol för en raserad sjukförsäkring, som införde tidsgränser för hur länge man fick vara sjuk och tvingade svårt cancersjuka att söka jobb på Arbetsförmedlingen. Det var också Hägglund som jagade fram en avreglering av Apoteksmarknaden. Vi vet alla vad det ledde till. Apotek har slagit upp i vart och vartannat hörn i storstäderna (för att ofta lika fort slå igen på grund av konkurs). Avregleringen har gjort att apoteken säljer allt mer dyra skönhetsprodukter, godis och energidrycker. Men det har blivit svårare att få ut rätt medicin – särskilt i glesbygden.
Vårdnadsbidraget är den tredje minnesstenen att lägga till Göran Hägglunds politiska monument. Mot de övriga Allianspartiernas vilja fick KD igenom det gravt antifeministiska och integrationsmässigt vansinniga förslaget. Resultatet blev att många kvinnor, framför allt med utländsk bakgrund, stannat hemma längre perioder med sina barn. Det har gjort att kvinnorna hållits utanför arbetsmarknaden och att barnen missat värdefulla förskolekunskaper.
Nu avgår Hägglund med en tweet. Men också med att ha inlett 2015 med en mer uppskruvad retorik i integrationsfrågan, något som Folkpartiet snabbt hakat på. Det bådar inte gott.
Det KD som Hägglund lämnar efter sig är ett ideologiskt förvirrat parti, där den konservativa falangen har blivit alltmer högröstad. Man ser potential att växa genom att locka över såväl vilsna sverigedemokrater som missnöjda moderater. Vem som tar över partiordförandeposten är långt ifrån självklart. Kommer Lars Adaktusson att kallas hem från EU-parlamentet? Eller plockar man in Uppsalas kommunalråd, Ebba Busch Thor? Men den fråga framför andra som Hägglunds plötsliga avgång väckte på torsdagen var: När är det Björklunds tur?
