Jobbet kräver kraftreserv

Danderyds sjukhus idrottsförening vill vara ­nytänkande och hälsofrämjande.
– Föreningen har en stark funktion och skapar en gruppkänsla, säger ordförande Annika Stål.
Som politiker för en dag skulle hon lägga in fysisk aktivitet i arbetsschemat för all vårdpersonal.

Den här måndagen leder Annika Stål en grupp med träningssugna vårdanställda. En kort och intensiv cirkelträning som hinns med på lunchen. På en del av stationerna gäller det att glida på golvet med handdukar under armar eller fötter, en teknik som Annika Stål har kommit på själv.

– Jag visar hur man kan fuska också, säger hon och påpekar att det är den egna pulsen som ska avgöra träningen, inget annat, säger hon.

Danderyds sjukhus är som arbetsgivare mycket bra, tycker hon, och månar om de anställda. Inte minst säger det stora gymmet något, och att hon och en till är heltidsanställd på HR-avdelningen för att ta hand om lokalen och dem som kommer dit under dagtid.

På kvällen tar sjukhusets idrottsförening över och sköter verksamheten. Det är också DSIF som står för inköp och underhåll av nya redskap och maskiner, för den medlemsavgift som betalas in.

Om Annika Stål verkligen fick bestämma fritt, på en politisk nivå, skulle träning ingå som en arbetsuppgift i vårdpersonalens arbetsschema, ett par gånger i veckan. Vårdyrket är tungt, säger hon, inte bara för kroppen utan också psykiskt.

– Jag skulle ju vilja lägga in obligatorisk fysisk aktivitet, precis som för brandmän och poliser, för att de ska orka jobbet. När arbetet löper på fungerar det ganska bra, men om någon slinter eller det händer något oväntat, då behövs en kraftreserv, säger hon.

Och varför är det inte så nu, att vårdpersonal får träning på samma sätt som för poliser och brandmän?

– Ingen aning, säger hon.

Genom Danderyds sjukhus IF och moderförbundet Stockholms landstings idrottsförbund går det att hitta aktiviteter som passar alla, säger hon.

Sponsrade startavgifter till lopp och tävlingar, liksom aktiviteter som vandringar på Sörmlandsleden eller pimpelfiske, förutom gruppträning, gym och sporter som innebandy och golf.

Själv har hon en rad titlar: friskvårds­konsulent, personlig tränare, stress­terapeut och avspänningspedagog, och säger att det inte bara handlar om att träna.

För den stressade kanske det gäller att träna lite mindre.

– Allt har inte med tävling och prestationer att göra, utan snarare tvärtom.

Vardagsmotionen och hur livet ser ut i övrigt är viktigare än två träningstillfällen i veckan, säger hon.

Som personlig tränare fokuserar hon främst på dem som behöver stöd för att komma i gång.

Läs också:

• Gymvärden: ”Man kan inte övertyga någon annan att börja träna”
• Tre om träning