Linnea-Swedenmark

 

När barn lägger pussel är risken stor att bitarna går sönder. Att två delar inte passar brukar nämligen spela liten roll. Om barnet bara trycker tillräckligt hårt går de flesta bitar ihop. Resultatet? Trasiga bitar och en bild som inte ser ut som på kartongen.

”Vansinnigheter. Obegåvat”. Det sa LO:s chefsekonom Ola Pettersson om regeringens utbildningspolitik på ett seminarium tidigare i veckan. Hårda ord.

Det finns ologiska luckor, likt svarta hål, på svensk arbetsmarknad.

Arbetslösheten är hög, speciellt bland ungdomar.

Det finns bristyrken. Det finns yrkesförberedande program som utbildar unga till dessa yrken.

Allt detta borde tillsammans bygga en bra arbetsmarknad, problemen borde lösa varandra. Men av någon anledning passar inte bitarna. Den anledningen heter Gymnasiereformen.

I mars rapporterade Sveriges radio att allt färre elever söker till yrkesprogrammen på gymnasiet. När Ekot ringde runt till 40 gymnasieskolor så tappade alla sökande till yrkesprogrammen. Detta trots att många elever är garanterade ett arbete efter utbildningen. En rektor förklarar att det är på grund av att yrkesförberedande program förlorade den automatiska behörigheten till högre studier efter gymnasiereformen 2011.

Vissa vet snabbt vad de vill göra i sitt liv. Några är säkra på vilket yrke som lockar. För andra är det svårare. Då blir gymnasieval ett stort beslut som känns livsavgörande. När arbetsmarknaden förändras snabbt kan det vara skönt med säkerheten att kunna vidareutbilda sig eller byta bana senare i livet. Därför väljer många i stället ett studieförberedande program, trots att de kanske egentligen hade velat gå något annat.

Möjligheterna att senare studera på komvux har dessutom blivit mindre, vilket inte gör det mer lockande för de osäkra att välja ett yrkesprogram.

 

Jan Björklund. Foto: Pontus Lundahl

Jan Björklund. Foto: Pontus Lundahl

 

Jan Björklund var tydlig när han ville bli utbildningsminister: alla kan inte bli akademiker.

Socialdemokraternas flumskola, där praktiska program automatiskt gav behörighet till högskola och universitet, framställdes som elitistiska murar för skoltrötta ungdomar.

Jan Björklund ville höja statusen på de program som förbereder eleverna för ett yrke.

Men han gjorde det genom att ta bort sakerna som ger elever trygghet.

Komvux och chans till högre studier är inte flum.

Det är chanser till förändring och arbete.

Skolan håller på att segla upp som en av valrörelsens hetaste frågor.

Men de tonåringar som ska välja gymnasieprogram tänker inte på ideologi.

Tjejerna och killarna som ska välja tänker på sin egen framtid.

Ungdomarna vet att det finns en chans att de senare i livet vill göra något annat.

Därför väljer de, tyvärr, bort yrkesförberedande.

”Det handlar inte om att alla ska bli akademiker. Det handlar om att det ska vara kärnämnen som ger högskolebehörighet, så att eleverna inte blir inlåsta i återvändsgränder”, säger Eva-Lis Sirén, ordförande för Lärarförbundet, till Sveriges Radio angående att yrkesprogrammen tappar elever.

När barn bygger pussel med felvända bitar och mycket tvång blir resultatet sällan snyggt.

Helheten blir skev och bitarna förstörda.

Samma sak har Jan Björklund lyckats göra. Vi har fått arbetslöshet, bristyrken och tomma skolbänkar på yrkesprogrammen.
Den höjda statusen uteblev.

Kvar står vi med en skev arbetsmarknad och en minister som envist menar att om vi bara väntar länge nog kommer det lösa sig.
Då kommer vi att förstå att de trasiga bitarna och den skeva bilden egentligen är rätt.

Jan Björklund försöker intala sig själv och andra det.

Eleverna som ska välja gymnasieprogram?

De tror honom inte längre.