När jag jobbade på golvet hade vi svarta träskor med stålhätta. Hur många vrickade anklar kostade de? Jag minns att sulan till sist nöttes ner på klacken – då halkade man lättare dessutom.

Nu är skyddsskorna bastanta, stadiga och faktiskt riktigt snygga. Skulle kunna vara vilken springsko som helst.

Det här numret handlar om mode på jobbet och i år fokuserar vi en hel del på just fotbeklädnaden och låter en ortopedtekniker bedöma skorna. För mjukt och instabilt gillas inte.

Vi skojar också till det med en liten frågesport: Gissa yrket utifrån skorna. (Jag hade fel på samtliga.) Där finns en kvinna med höga, bruna stövlar med fin klack. Som jag har önskat att jag skulle kunna gå i sådana, lite kattlikt så där. Funkar inte, här lufsas det fram i foträtt såväl till vardags som till fest.

Sveriges styrelserum skulle också må bra av lite höga klackar.

Det har LO till sist insett. Nu inleds ett jättearbete med att jämställa de egna bolagen. Målet är varannan kvinna senast 2016.

Det behövs. Nu ligger de LO-ägda bolagen sämre till än andra bolag, enligt de siffror som Arbetets Johanna Wreder tagit fram. 12 procent jämfört med 23. Bedrövligt.

De siffrorna har länge varit en black om foten (ursäkta fotliknelsen – kunde inte låta bli) för organisationen. Så fort LO-folket talar jämställdhet poppar de spydiga kommentarerna om sten i glashus upp i sociala medier och på ledarsidor.

Till viss del är kritiken okunnig. Det är inte upp till huvudorganisationen vilka ­representanter som väljs till förbundens ledningar eller vilka förbunden själva utser till olika bolag.

Å andra sidan kan LO blåsa på medlemsförbunden i rätt riktning. Det är det som ska ske nu. Med ryggen fri blir det lättare att kritisera andra och att, som LO gjort nu, ta ställning för kvotering i börsbolagens styrelser.

Det ställningstagandet gillar inte Svenskt Näringsliv. Ägarna ska själva få välja de mest kompetenta lyder mantrat, och därmed hävdar arbetsgivarna om igen underförstått att det inte finns tillräckligt kompetenta kvinnor.

Däremot är arbetsgivarorganisationerna betydligt bättre än LO-facken på att välja kvinnliga företrädare. Tommy Öberg porträtterar i veckans nummer den senaste, Svenskt Näringslivs nya ordförande Carola Lemne. Hon kritiseras ibland för att vara allt för förtjust i makt och inflytande. Favorit i repris – vilken man i toppställning får på moppe för att gilla offentlighet?