Levnadslön krävs i klädindustrin – om fem år

H&M inför levnadslön hos sina underleverantörer. Dessutom efterlyses starkare fack. Den svenska modejätten bedömer att det kan bli en bra affär på lång sikt.

Modeindustrin svänger. Tidigare har branschen varit kritisk till levnadslöner – löner som går att leva på helt enkelt. Nu anas en vändning. H&M inför en femårsplan där deras 800 underleverantörer uppmanas att betala sådana löner i framtiden.

– Redan nästa år ska vi göra en första utvärdering, säger Helena Helmersson, bolagets ansvariga för miljö och sociala frågor.

– Och det finns flera företag i branschen som är på väg att göra samma sak, fortsätter hon.

Vilka bolag vill hon dock inte säga under seminariet i dag, måndag, då förslaget presenterades för svensk press.

Målet är att underleverantörernas textilarbetare ska få tillräckligt hög lön så att de klarar sina grundläggande behov. Särskilt viktig tros denna plan bli för länder som Bangladesh och Kambodja där företaget anlitar många underleverantörer.

Vad tjänar då ett modeföretag på att höja lönerna för textilarbetarna?

Enligt Helena Helmersson finns flera fördelar. I både Bangladesh och Kambodja har det varit våldsamma sammandrabbningar.

– Många gånger har det handlat om protester mot låga löner, säger Helena Helmersson.

Högre löner kan, enligt H&M, bidra till att skapa en större stabilitet på ländernas arbetsmarknad. Företaget har vid flertal tillfällen drivit på för att Bangladesh ska höja sin minimilön, vilket också gjorts.

Modeföretaget har också som mål att ha ett tätare samarbete med facket eller löntagarrepresentanter. I dag finns det ett fack hos tre procent av bolagets underleverantörer.

– Nästa är mål att det ska vara 15 procent, och 2020 vill vi att det ska vara 100 procent, säger Helena Helmersson.

IF Metalls internationella sekreterare Erik Andersson säger att H&M har tagit ett steg i rätt riktning. Företaget har jobbat med IF Metall och flera andra organisationer för att ta fram sin plan om att införa levnadslöner.

Samtidigt är han tveksam till om det kan uppnå målet på 100 procent facklig representation hos underleverantörerna. Korruptionen i Bangladesh är utbredd och de fackliga organisationerna är splittrade och svaga.

– Men det är bra att företaget har ett sådant mål i alla fall, säger han.

Erik Andersson skulle dock vilja att H&M var ännu mer aktivt i sitt sociala arbete.

I dag har H&M:s konkurrent Inditex – där spanska klädkedjan Zara ingår – slutit ett globalt ramavtal med facket. Det avtalet ger bland annat en facklig insyn i vilka underleverantörer som företaget anlitar. För löntagarorganisationer är det ett viktigt verktyg eftersom de då kan försöka organisera sig hos dessa.

– Det vore bra om H&M skrev under ett sådan avtal, säger Erik Andersson.

Hur mycket som H&M kommer att behöva betala för att införa levnadslöner är dock oklart. Företaget uppger att det inte självt ska räkna ut vad levnadslönen, det ska andra göra – bland annat i samråd med facket.

I Bangladesh där minimilönen nyligen höjdes till 5 300 taka (kring 440 kronor) är en bedömning att levnadslönen i själva verket ligger på drygt 8 200 taka (680 kronor) i månaden.

Bland investerare finns en viss oro att höjda löner kan knapra företagets vinstmarginaler.
Från fackligt håll brukar då motargumentet vara att lönerna endast står för ett par procent av kostnaderna.

Även Nils Vinge, ansvarig för H&M:s investerarrelationer, är inne på samma linje. Han vill inte säga hur stor andel lönekostnaderna är – men lägger till att svängningar i valutakurser, materialkostnader och bland annat strejker har en stor effekt på priserna på kläder. En levnadslön är bara en av många faktorer.

– Vi jobbar långsiktigt och tror att det här är bra för oss, säger Nils Vinge.