Som anställd på Hotell- och restaurangfacket möter jag ofta förtvivlade människor som har blivit hänvisade till oss från Arbetsförmedlingen. Det handlar framförallt om personer som har haft så kallat ”särskilt anställningsstöd” och har jobbat på en arbetsplats utan kollektivavtal. När de får problem talar Arbetsförmedlingen om att de ska vända sig till facket – oavsett om de är medlemmar eller inte.

Problemet är att jag då måste förklara att vi varken kan hjälpa icke-medlemmar eller göra särskilt mycket för att hjälpa den som kommit i kläm på de avtalslösa arbetsplatserna. Vi kan, ska och får bara företräda våra medlemmar. Mot avtalslösa arbetsgivare kan vi dessutom bara ingripa och hjälpa medlemmar med stöd av lagen, inte kollektivavtalet. Det är ju så svensk arbetsmarknad fungerar. Men det verkar inte Arbetsförmedlingen känna till.

Arbetsförmedlingen lovar ett antal saker som de inte har stöd för, bland annat i en officiell folder.

För det första skriver de att den som får anställning på en arbetsplats utan kollektivavtal ska ”ha lön och förmåner som är likvärdiga med kollektivavtalet”. Men hur kan de lova det? Utan avtal finns det inte någon sådan garanti. Det borde en statlig myndighet känna till. Som facklig ombudsman sitter jag sedan med lurade människor och måste förklara att det som Arbetsförmedlingen har lovat inte stämmer. Det är beklämmande att en statlig myndighet kan ge felaktig och missvisande information till och med i skrivet material.

Vidare skriver Arbetsförmedlingen i sin folder att facket är med i någon överenskommelse till anställning, vilket är helt fel. Arbetsförmedlingen begär ibland att vi som facklig organisation ska yttra oss om anställningsvillkoren. Vi tillstyrker aldrig en anställning på en arbetsplats utan kollektivavtal, just för att vi inte kan ge några garantier för villkoren. Ändå hänvisas arbetssökande till avtalslösa arbetsplatser. Här finns inga garantier för att det finns försäkringar, att de anställda får ut rätt lön eller inte får arbeta för många timmar.

Arbetsförmedlingen hänvisar sedan alla som får problem på sin arbetsplats till oss som fackförbund. De verkar inte känna till att de själva medverkat till deras otrygga situation. De verkar inte känna till att facket är en intresse­organisation som inte har resurser eller mandat att hjälpa dem som inte är medlemmar.

Kan Arbetsförmedlingen inte lag­stiftningen och de gällande principerna på svensk arbetsmarknad?

Arbetsförmedlingen ger också missvisande information när det gäller anställningstrygghet. Lagen om anställningsskydd (las) gäller inte för den som är anställd med särskilt anställningsstöd. Men i sin informationsbroschyr skriver Arbetsförmedlingen att ”däremot gäller det anställningsskydd som regleras i branschens kollektivavtal”. Detta sätt att uttrycka det ger en falsk säkerhet för den anställde. I de flesta kollektivavtal har anställda minst det skydd som stadgas i las, ofta ett starkare. Vad gäller?

Så vad ska vi göra för att människor inte ska fortsätta att hamna i kläm på grund av Arbetsförmedlingens hantering? Vad ska vi säga till dem som trodde att de var trygga på sitt jobb? Kanske ska vi råda dem att anmäla Arbetsförmedlingen för falsk marknadsföring?

Självklart behövs det olika typer av anställningsstöd för dem som har det svårt att få jobb i dag. Men vi som facklig organisation ser hur oseriösa, avtalslösa arbetsgivare sätter i system att anställa med hjälp av dessa bidrag. När den anställde sedan inte får ut rätt lön eller andra villkor står individen helt skyddslös. Speciellt om man inte är medlem i ett fackförbund, då står man helt ensam.

Cecilia Creutz, ceciliacreutz
ombudsman på Hotell- och restaurang­fackets Stockholm-Gotlandavdelning