Foto: Ragnhild Haarstad

Sättaren är ett jobb som försvunnit: Så här sattes tidningssidor 1979.

 

När Grafiska fackförbundet bildades 1973 hade det nya facket 46 000 medlemmar. I dag finns det 12 000 grafiker i GS-facket. Tre stora teknikskiften och en hotande tidningsdöd ligger bakom raset.

Av dagens grafiker arbetar 2 000 med att trycka dagstidningar. På civiltryckerier finns drygt 5 000 grafiker medan strax under 5 000 arbetar med förpackningstryck.

Lars Ekdahl, professor i historia vid Södertörns högskola, berättar om de stora förändringarna för grafikerna. Han pekar på tre omfattande teknikskiften: i slutet på 1800-talet, på 1950-talet och efter 1970.

– Grafikerna försökte få kontroll över den stora förändringen på 70- och 80-talet utan att lyckas. Då tvingades en hel yrkesgrupp bort. Sättarna försvann helt, säger han.

Tidigare hade alla dagstidningar en egen tryckpress i källaren och det gav grafikerna en stark ställning. Men i mitten av 1970-talet kom den nya tekniken i flera steg, och digitaliseringen medförde att alla grafikerjobb före tryckningen försvann. Den nya tekniken medförde att journalister tog över alla steg i redigeringen av tidningarnas sidor.

Fackets tapp på dagstidningar har varit stort. Som mest hade Grafikerna 10 000 medlemmar på de dagliga tidningarna och nu är antalet en femtedel av detta.

– Utvecklingen har betytt mycket för grafikernas fackliga styrka, säger Lars Ekdahl.

Han pekar både på att grafikeryrken försvunnit och att samarbetet med journalisterna inte finns kvar på samma vis som innan den nya tekniken kom.

Tommy Andersson är GS avtalssekreterare och tidigare grafiker. Han säger att den fackliga styrkan finns kvar genom att organisationsgraden fortfarande är hög, och att grafikerna känner en stark yrkessamhörighet. De därför är lätta att organisera.