Provanställning på visstidsanställning på vikariat på projekt på vikariat på … år ut och år in.

Vi skriver om det här i veckans Arbetet. Om hur lagen om anställningsskydd ger arbetsgivarna stora möjligheter att ta sig runt den fasta anställningen. Numera kan vi i princip jobba hela yrkeslivet på samma ställe – men helt sakna tryggheten i att planera våra liv över längre tid än ett år i taget.

Flexibelt? Ja, för arbetsgivaren. Det påpekar advokaten Elizabeth George i Storbritannien i tidningen Guardian om de brittiska så kallade nollavtalen. Hon menar att visst, arbetsgivare kan behöva flexibilitet, men nollavtalen ger inte ett uns flexibilitet till dem som jobbar (eller slavar) under dem.

De brittiska nollavtalen är värre än de svenska – ska vi kalla dem stapelavtalen. Anställda skriver på kontrakt med arbetsgivaren – men utan rätt att jobba, och tider/jobb regleras i efterhand. 200 000 britter jobbar under sådana förhållanden. Ingen rätt till sjukersättning, och om man nobbar ett nolljobb så riskerar man att bli utan arbetslöshetsersättning eller socialbidrag.

Elizabeth George driver ett fall mot Sports direct, en internethandel för sportartiklar, som kan bli prejudicerande. En ung kvinna har drabbats av utbrändhet på grund av den hänsynslösa behandlingen från sportfirman.

Även Sverige kan åka på rättsliga ingripanden mot stapelanställningarna, eftersom TCO anmält lagen till EU-kommissionen som i sin tur vill vända sig till EU-domstolen.

Trots det har flera TCO-förbund tecknat sämre villkor i kollektivavtal än lagens, visar vår reporter Esref Okumus genomgång. Till exempel på Sveriges Radio där Unionen gått med på tio års undantag från fast anställning, åtta år längre än lagens två.

Det finns förstås folk som hellre har ett osäkert jobb än inget jobb alls. Och det är självklart att arbetsgivare kan befinna sig i situationer där flexibilitet är nödvändigt.

Men det kan inte ha varit tanken med förändringarna i las att det skulle vara möjligt att trixa sig runt vägen till tillsvidareanställning.

Tanken med fas 3 – var det att göra folk till miljonärer?

Man kan ju undra när Jobbfabrikens ägare och vd, Ivan Daza, drog in 4,5 miljoner förra året. Jobbfabriken har fas 3 som affärsidé. Varför förutsåg inte lagstiftarna möjligheten/risken att systemet kunde överutnyttjas?

Alldeles bortsett från att fas 3 är precis lika cyniskt och omänskligt som nollavtalen i Storbritannien.