Anställda får allt mindre av vinsterna

Vinst eller lön? Del 1. I takt med att företagen ökar sina vinster blir allt mindre kvar till löner. Arbetet fördjupar sig i grundfrågan: Ger det fler jobb och högre välstånd? ­Under några veckor får du möta dem som gör jobbet – och dem som tar hem vinsten.

Sedan slutet på 1970-talet har företagens vinster ökat på lönernas bekostnad. Bakom ­utvecklingen finns både ­politiska beslut och en försvagad fackföreningsrörelse. Förhoppningen har bland annat varit att återhållna ­lönehöjningar ska ge fler jobb.

Det handlar om att vinsternas andel av produktionsresultatet under drygt 30 år har ökat – medan lönens andel minskat. Detta har skett i hela världen. Men inte bara politik och svagare fack ligger bakom den utvecklingen:
Under samma period har produktionen blivit mer teknikintensiv. Och mer teknik i produktionen gör att större investeringar behövs för att ett företag ska kunna hänga med i utvecklingen.
Samtidigt har utbudet av arbetskraft ökat kraftigt i världen. Därmed ökar konkurrensen om jobben och lönerna pressas neråt.

Lennart Schön är professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet. I sin forskning har han undersökt löne- och vinstandelarnas utveckling i industrin från 1870 och framåt. Han har kommit fram till att lönens andel ökade hela tiden fram till omkring 1980. Då skedde ett brott och vi har haft drygt 30 år med sjunkande löneandelar. I dag är lönens andel av produktions­resultatet på samma nivå som i slutet på 1800-talet.

– Jag kan konstatera att det skett en kraftig förskjutning av fördelningen mellan vinst och lön, säger Lennart Schön.

Hans forskning visar att löneandelen steg från omkring 65 procent av vad hela industrisektorn producerade 1870 till runt 85 procent 1980. Och att den därefter har sjunkit tillbaka till 65 procent igen.

Lennart Schöns förklaring till utvecklingen är devalveringarna kring 1980 och krisen i början av 1990-talet. Både ledde till minskade löneandelar. Visserligen har fördelningen varierat tidigare, men det nya är enligt honom att löneandelarna stannat kvar på den lägre nivån.

Det anser han bland annat beror på globaliseringen, som gör att konkurrensen hårdnat mellan dem som vill ha arbete – och det pressar lönerna nedåt.

När Socialdemokraterna kom till makten 1982 ville den nya regeringen att företagens vinster skulle öka. Det uppnåddes genom en 16-procentig devalvering.

En devalvering sänker kronans värde gentemot andra valutor. Det gör att företagen får mer betalt i kronor för sina varor. Tanken var att en devalvering skulle göra det möjligt att sänka priserna på svenska exportvaror och på så viss bli starkare i den internationella konkurrensen. Men en devalvering urholkar också värdet av lönerna i Sverige.

Kjell-Olof Feldt var finansminister i den socialdemokratiska regeringen. Han berättar att målet var att försvara välfärdsstaten genom att få i gång produktivitetstillväxten och därmed investeringarna.

– LO-styrelsen var informerad och visste hur vi tänkte. Vi la en stor börda på facket. Det gällde att lönerna inte skulle rusa efter när vinsterna steg, säger Kjell-Olof Feldt.

Han tycker att resultatet i flera avseenden var lyckat, men hävdar samtidigt att många företag inte använde situationen för att stärka sin konkurrenskraft utan bibehöll sina priser utomlands – och därmed kunde håva in snabba vinstökningar.

– Företagens företrädare prata­de om att stärka konkurrenskraften och om att sälja mer före devalveringen, men kortsiktigheten tog över för många. Snabba vinstökningar, kvartalsrapporter och aktie­kurserna styrde mycket, säger Kjell-Olof Feldt.

Finansmannen Rune Andersson, som ledde Trelleborg AB under drygt ett decennium, beskriver 1970-talet som förskräckligt medan han anser att situationen stabiliserats efter krisen i början på 90-talet. Och vinsterna är, enligt honom, tillbaka på vettiga nivåer igen.

Han ser att lönerna för vissa grupper – som företagsledningar och en del ingenjörer – har stigit kraftigt samtidigt som lönespridning ökat i Sverige. Men han ifrågasätter att vinstandelen har ökat på löneandelens bekostnad.

– Det kan ju handla om ökad automatisering. Arbetskraft ersätts av maskiner och då blir jobben färre och mer avancerade. Det betyder inte att den enskilde löntagaren får det sämre såvida han inte blir arbetslös, säger Rune Andersson.

Ingemar Lindberg, tidigare utredare på LO och statssekreterare (S), vill framför allt lyfta fram maktförskjutning som orsak till den sjunkande löneandelen. Det handlar både om svagare fackföreningar och starkare och mer lättrörligt finanskapital.

– Utvecklingen har inte bara skett i Sverige. Bland annat arbetslöshet har pressat tillbaka löntagarna, säger Ingemar Lindberg.

Hans teori är att den sjunkande löneandelen bidrar till den ekonomiska krisen. Det skapas större klyftor i samhället. Vinsterna återinvesteras inte fullt ut och det gör att resursutnyttjandet i ekonomin är lågt, efterfrågan blir därmed låg och det bidrar till arbetslöshet. Sjunkande skatteunderlag skapar underskott i de offentliga investeringarna.

– Jag är framför allt oroad över demokratins framtid. Risken är att modfälldhet sprider sig eftersom många anser att det inte går att påverka utvecklingen.

Han tror att det är möjligt att förändra och höja löneandelen. Men det går inte att bryta utvecklingen i ett enskilt land, som riskerar att tappa marknadsandelar. Ingemar Lindberg förespråkar ett europiskt samarbete för offentliga investeringar och en gemensam syn på löneförhandlingarna.

– Det behövs en europisk samsyn på löneförhandlingarna med syftet att höja löneandelen, säger Ingemar Lindberg.

• • Anders Eld: Det är ingen naturlag att det ser ut så här