Foto: Maja Suslin, Scanpix

Att se Göran Eriksson dirigera föreläsningsverksamheten vid ABF Stockholm Sveavägen är som att iaktta en lycklig speleman i aktion. Han behandlar huset som ett dyrbart mångstämmigt instrument och verkar alltid vara på plats på flera ställen samtidigt för att välkomna, hjälpa till och uppmuntra. För det är ju vi som är där som är musiken, vi och idéerna. Vandringen i gåsmarsch från en fullsatt Sandlersal till en större Zätasal vägledda av Görans leende ger samma pepp som ett förstamajtåg i medvind.

Idag avtackas Göran med seminarium och ska bli flitigt bokläsande pensionär. Den tacksamhet han förtjänar för allt skulle det behövas en Beethoven för att uttrycka. Eller kanske ännu hellre Kjell Westling blåsande musik på en turkos djuphavssnäcka.