klicka för att se diagrammet i större format.

 

Löneskillnaderna mellan länderna är stora. Och trots att företagen ökar sin produktivitet går en krympande andel till löner, och en större andel till aktieägarna. »Arbetarna får en mindre del av pajen«, säger en ekonom på FN-organet ILO.

Under krisåren har det blivit tydligare att fokus håller på att skiftas. Asien och Latinamerika tar större plats i den globala ekonomin.

Förra året steg lönerna i världen med försiktiga 1,7 procent, enligt en rapport från FN:s arbetslivsorgan ILO. Men när siffrorna delas upp på olika kontinenter växer bilden av den globala ekonomins vinnare och förlorare fram.

Rapporten räknar också på den globala löneutvecklingen under en tioårsperiod:

I Asien fördubblades lönerna mellan 2000 och 2011. I Afrika och Latinamerika steg de med 18 respektive 15 procent under samma period, medan lönerna i de så kallade utvecklade ekonomierna, där EU finns med, ökade med 5 procent.

Att lönerna stiger snabbare i länder som tidigare har haft en svag ekonomi är inte oväntat.

I dag tjänar en industriarbetare i Filippinerna cirka 1:40 dollar per timme. Att fördubbla den lönen kostar långt ifrån lika mycket som att fördubbla lönen för en dansk industriarbetare som tjänar kring 35 dollar i timmen.

Tendensen är alltså att lönerna stiger snabbt i Asien och långsammare i exempelvis EU. Enligt ILO är det dock inte bara de ekonomiska relationerna mellan världsdelarna som håller på att förändras.

– Arbetarna håller också på att få en allt mindre del av pajen, kommenterar Patrick Belser, ekonom på FN-organet.

I vanliga fall ökar lönerna i takt med att företagen effektiviseras och produktiviteten ökar.

Sambandet mellan löner och produktivitet har sedan länge varit glasklart för ekonomer och löneförhandlare. Men enligt ILO har sambandet försvagats de senaste åren. En ökning av produktiviteten märks inte lika tydligt i de anställdas plånböcker.

– I de stora ekonomierna som Tyskland, USA och Kina har löneandelen i stället minskat, säger Pat­rick Belser.

Gapet mellan produktivitet och löner har växt ända sedan 1999.

Enligt ILO beror en relativt minskade löneandel på flera saker. Ny teknik och en ökad global handel har förändrat sambanden mellan löneutveckling och produktivitet. Det har också en svällande global finansmarknad samt ett försvagat fack.

Enligt ILO kan pressade löner gynna vissa företag, men samtidigt kan de vara förödande för den globala ekonomin som helhet. Om flera länder sänker löner och stramar åt samtidigt som de hoppas på att exportera mer finns risken för att en global recession förstärks. ILO-ekonomen föreslår därför en starkare koppling mellan lön och produktivitetsutveckling.

FN-organet ser också gärna en förstärkning av kollektivavtalssystemet, höjda minimilöner samt regleringar av finansmarknaden som skulle bidra till en mer jämlik ekonomisk fördelning.

– Människor vill att en ekonomisk tillväxt ska leda till högre löner, men när den inte gör det så kommer de att ifrågasätta systemet med marknadsekonomi, säger Patrick Belser i ett videoklipp på ILO:s hemsida.