Reinfeldts upplägg var ovanligt tydlig i onsdagens partiledardebatt i riksdagen. Han varnade för kriser, pekade på Europa och lovade att han håller i plånboken.

Han ville utstråla ansvar, och han pratade om regeringens obefintliga framtidssatsningar på samma sätt som andra pratar om visioner, framtidstro och politisk vilja.

Den totala frånvaron av satsningar ska alltså uppfattas som att ta ansvar.

Reinfeldt nämnde naturligtvis inte att Sverige under alliansens tid har sett en sanslös ökning av bidrag till företagen. Bidragen har delats ut i form av sänkt arbetsgivaravgift, rut- och rotavdrag, sänkt krogmoms och andra gåvor till näringslivet.

Möjligtvis fanns det strax efter maktskiftet 2006 en förhoppning om att dessa utslängda skattemiljarder också skulle skapa jobb, men som Mikael Damberg (S) så rätt påpekade under debatten:

– Regeringen införde snabbt alla förändringar man ville göra och konstaterar nu förvånat att de inte hjälpte.

För trots alla miljardbidrag är arbetslösheten fortfarande skyhög.

Det är inte att ta ansvar. Det är en enorm misshushållning med svenskarnas skattepengar.

Mikael Damberg, som i sin egenskap av gruppledare för (S) i riksdagen fick rycka in i partiledardebatten i stället för Stefan Löfven som saknar riksdagsplats, höll sig till kända socialdemokratiska spår och konstaterade att starka statliga finanser (att hålla hårt i plånboken!) inte räcker för att skapa jobb.

Vi måste också satsa på kvalitet och kunskap. Så skapar vi en tillväxt också i framtiden.

Damberg klarade debatten mycket bra men gick sällan utanför välkända spår.

Möjligtvis var de kända spåren lite väl fantasilösa och många ur fackföreningsrörelsen skulle säkert ha önskat en tydligare hållning i argumentationen med Jonas Sjöstedt (V) när det gäller att införa ett socialt protokoll inom EU.

Dessa rader, bindande för alla länder, skulle försvara och skydda grundläggande rättigheter för alla arbetstagare inom EU, påtalade Jonas Sjöstedt.

Och det är något av en gåta varför det är så svårt för Socialdemokraterna att sätta mer kraft bakom det självklara kravet på ett socialt protokoll inom EU.

Annie Lööf (C) lyckades inte nå ut med bilden av Centern som näringslivets beskyddare och lyckades i skuggan av en för dagen extra miljö- och klimatagiterande Åsa Romsom (MP) ännu mindre med att visa att Centerpartiet har det minsta med förbättrad miljö att göra.

Så kom den stund då utbildningsministern och folkpartiledaren Jan Björklund skulle förklara de allt sämre resultaten i svenska skolor.

Sveriges Kommuner och Landsting hade dessutom tidigare i veckan släppt sin rapport som visar att var tredje (!) elev nu hoppar av gymnasiet, helt eller tillfälligt med ambitionen att läsa in saknade kurser senare.

Det är skräckinjagade siffror för var och en som värnar om att även kommande kullar av utbildad arbetskraft ska kunna lyfta tillväxten i landet.

Jan Björklunds närmast hånfulla svar i partiledardebatten i onsdags var att eleverna inte pluggar tillräckligt mycket.

Svaret borde rimligtvis sätta igång någonting i hjärnorna även hos Björklunds allianskamrater.

Det handlar inte bara om personliga motgångar när alltfler elever försvinner ur skolan utan tillräckliga kunskaper och som därutöver blir bespottade när de av landets högst ansvarige politiker får höra att det är deras eget fel.

Det handlar också om allas vår framtid. Sverige kommer aldrig att kunna upprätthålla sin konkurrenskraft och tillväxt – och i längden löneutveckling och välfärd – om landets utbildningsminister utan åtgärder låter kunskapen falla och låter en tredjedel av det kommande släktet sluta gymnasieskolan utan betyg.

Socialt protokoll, arbetsrätt, finanspolitik och många andra viktiga ämnen debatterades i onsdagens partiledaredebatt.

Men det kvardröjande minnet blir ändå vårt lands skolministers hånfulla, verklighetsfrämmande och i längden förödande uttalande om att Sveriges alltmer otillräckliga skola är elevernas eget fel.