Klicka på bilden för att sen den i större format.

Regeringen och Riksbanken räknar båda med att den andre kommer att göra mer för att stötta den svenska ekonomin. Detta kan leda till högre arbetslöshet, varnar ekonomer.

I april väntas regeringen komma med sin ekonomiska vårproposition som lägger riktlinjerna för finanspolitiken framöver. Samma vecka ska också Riksbanken lämna ett nytt räntebesked.

Eftersom den svenska ekonomin har försvagats, och väntas re­dovisa svag tillväxt, kan läget tyckas upplagt för dels reformsatsningar, dels räntesänkningar för att dämpa nedgången. Men Arbetets genomgång visar att regeringen och Riksbanken på senare tid gett olika svar om vem som ska hjälpa ekonomin.

I fjolårets vårpropp såg finansdepartementet ett ”något större” reformutrymme än de 40 miljarder kronor över åren 2012–2014 som nämndes i den föregående höstbudgeten. Bara några dagar senare förklarade Riksbanken att den räknade med att regeringen skulle göra satsningar motsvarande över 50 miljarder 2012 och 2013.

Och på den vägen har det fortsatt.

Först efter att regeringen under hela sensommaren flaggat för ganska måttliga satsningar 2012 skrev Riksbanken ner prognosen. Men banken har fortfarande under hela hösten och vintern räknat med finanspolitiska satsningar på 50 miljarder före nästa val, vilket är långt mer än regeringen själv har aviserat. Sedan i höstas räknar också finansdepartementet med att Riksbanken håller sin viktigaste styrränta – reporäntan – lägre än bankens egen prognos.

Generaldirektören på statliga Konjunkturinstitutet, Mats Dillén, beskriver Riksbankens bedömning av utrymmet för finanspolitiska satsningar som ”väldigt högt”.

– Det kan innebära att den ekonomiska politiken inte får den bästa sammansättningen. Om Riks­banken räknar med en mer expansiv finanspolitik kan det leda till att den väljer att hålla styrräntan för högt, säger han.

Även SEB:s prognoschef Håkan Frisén anser att en alltför stram politik hotar.

– Risken är större än någonsin. Riksbanken har en oklar inställning till hur bostadspriserna ska hanteras, och skuldkrisen har fått regeringen att höja ambitionerna om statsskulden. Det finns drivkrafter att avvakta, och då blir det enklare att låta den andra göra jobbet, säger han.

Och avvaktandet kan, enligt honom, i första hand leda till högre arbetslöshet.

– Ekonomin går på för lågt varvtal, säger Håkan Frisén.

LO-ekonomen Lars Ernsäter är bekymrad över att Riksbanken och regeringen går i otakt med varandra, vilket han anser kan bidra till en allmänt sämre ekonomisk utveckling.

– Finansdepartementet är i bättre sällskap än Riksbanken, eftersom inte heller marknaden tror på bankens räntebana samtidigt som dess prognos för finanspolitiken verkar vara framräknad på ett väldigt schablonmässigt sätt. Sedan är regeringen i allmänhet för försiktig och senfärdig med stimulanser, säger han.

Men enhetschefen på Riksbankens prognosenhet, Christina Nyman, försvarar bankens prognoser.

– Vi tittar på hur finanspolitiken brukar se ut i olika konjunkturlägen. Dessa historiska hand­lingsregler är vår utgångspunkt. Sedan tar vi givetvis hänsyn till reglerna för finanspolitiken och de signaler som kommer från regeringen för att ta fram en så bra prognos som möjligt, säger hon.