Migrationens renhållningsarbetare

Restaurangägaren Kamel Sarey pratar med från vänster Ella Niia, Fredrik Månsson och Jenny Bengtsson från Hotell- och restaurangfacket. De har en trevlig pratstund, men inte särskild klar­görande. Kamel Sarey lovar att skicka lönebesked, anställningsbevis och scheman.

Månadslöner på 2 000 kronor, arbetsdagar på 16 timmar och anställda som bodde i källaren hos arbetsgivaren. Sådant stötte Hotell- och restaurangfacket på när förbundet granskade ­villkoren för invandrad arbetskraft förra året.

– Det vi ser är rovdrift på människor i vår bransch, säger HRF:s ordförande Ella Niia.

Migrationsverkets beslut om arbetstillstånd grundas inte på den verkliga lönen, utan på arbetsgivarens löfte om lön. Verket kontrollerar inte om det är sant eller inte.

Den uppgiften dumpas på facket.

Nu börjar en ny granskning i Stockholm, Göteborg och Malmö. LO-­Tidningen följer med Ella Niia och två av fackets uppsökare, Jenny Bengtsson och Fredrik Månsson, till ett par arbetsplatser i Stockholm.

Verkligheten är inte långt borta. Det är inte ens 100 meter från HRF:s kontor till kebabstället på hörnet. Ägaren har ansökt om arbetstillstånd för fem personer från länder utanför EU.

Stämningen är avvaktande när facket kommer på oannonserat besök. Nej, chefen är inte här. Nej, det går inte att få tag i honom. Kan ni inte boka en tid i morgon?

En anställd har kommit ut i restaurangen för att prata med facket. Han kan inte svara på vad han tjänar. I stället går han in i köket och är borta i några minuter. Han kommer tillbaka med ett lönebesked i handen. Drygt 21 000 kronor, står det.

Det tar sju, åtta minuter att gå till nästa ställe. Ägaren Kamel Seray är översvallande när hans lunchrestaurang får oväntat besök. Det är lika trevligt som i Gevaliareklamen, även om fackets utsända tackar nej till kaffet. Innan besöket är slut har Ella Niia och Jenny Bengtsson ett par nya medlemmar på gång.

Stället har elva anställda. Tre har fått arbetstillstånd enligt lagen om arbetskraftsinvandring och ska tjäna 22 000 respektive 23 000 kronor i månaden, står det i ansökan. Det är det enda papper från Migrationsverket som facket får se.

Det tar drygt en timme att avverka två arbetsplatser. Då har jobbet bara börjat. Facket ska ta reda på hur många med arbetstillstånd som jobbar på arbetsplatserna, vad de tjänar, hur många timmar de jobbar och deras villkor i övrigt.

Till att börja med måste de prata med de anställda och få in lönebesked, anställningsbevis och scheman från arbetsgivaren. Oklarheter ska redas ut. Det kräver nya kontakter, tjat, ofta nya besök och förhandlingar.

Det tar tid.

Antalet ansökningar ökar. Allt fler arbetsgivare vill värva arbetskraft i länder utanför EU. Migrationsverket fick 20 nya handläggare 2011, en ökning med 50 procent, för att hinna med. Verket öppnade en ny enhet i Malmö för arbetskraftsinvandring, vid sidan av de två som redan finns i Stockholm och Norrköping.

Ändå gör verket en ganska summarisk prövning.

Det som tar tid är att kolla hur det ser ut i verkligheten. Den uppgiften faller på facket, som inte får några nya tjänster för att hinna med.
Bara i Stockholm fick Hotell- och restaurangfacket in 2 700 ansökningar om arbetstillstånd 2011 – nästan dubbelt så många som 2010. Nu ska tre projektanställda och två som hoppar in på sin fritid hinna med att granska 100 arbetsplatser i och runt Stockholm på två månader.
De kan få fram toppen av ett isberg.

– Vi är nio ombudsmän och 8 000 medlemmar i Stockholm. Det är ett jätteproblem att hinna med, konstaterar Jenny Bengtsson, som vikarierar som ombudsman.

Hon ser inte arbetskraftsinvandring som något problem. Problemet är att människor utnyttjas. Hon har sett exempel på hur den utlovade anständiga lönen, den siffra som Migrationsverket vill se, sjunker ihop på avlöningsdagen.

Det kan stå 17 000 kronor i ansökan till Migrationsverket, som krymper till 14 000 kronor i anställningsbeviset och till slut blir 3 000 kronor i verkligheten.

Hon, Fredrik Månsson och de andra uppsökarna gör det renhållningsarbete som staten inte vill befatta sig med. Det brukar inte direkt bli hallelujastämning när de dyker på arbetsplatserna och ställer obehagliga frågor.

Det är inte bara arbetsgivarna som kan vara svårpratade. Det gäller de anställda också. Deras rätt att vara i Sverige är knuten till jobbet. Om de klagar riskerar de att åka ut.

– Även etniska svenskar drar sig för att komma med kritik när chefen hör på, som Ella Niia uttrycker det.

• Inga problem alls, tycker ministern
• Migrationsverket: Vi följer bara lagen