Tankar bland restauranganställda

Stämningen på galleriet Global Talks slås an av att väggarna är tapetserade med den berömda satirtidningen från sextitalet, Puss. Därframför visas fyra videoverk. Ett om en holländsk arkitektsärlings myllrande tankevärld får jag ingen kontakt med. Men de tre övriga är starka. Anna Kleberg har gjort en modell av ett funktionalistiskt jättehus som Le Corbusier ritade men som aldrig uppfördes. På filmen dansar det runt i takt till elektrotechnomusik: en möjlighet som får liv. Som kontrast visas ett helt annat verk av Le Corbusier, en lantlig idyll.

En annan installation, av Hanna Ljungh, upprepar striden om Almarna i Kungsträdgården 40 år efteråt genom att ett gäng yngre samhällskritiker klättrar upp i just de träden en sommarmorgon. Men ljudspåret till filmen består av autentiska inspelningar från när det begav sig 1971.

Ovanligast är dock besöket från det ryska konstnärskollektivet Chto delat? Deras ”Learning film group” har gjort ett tjugominutersverk som helt enkelt består av att alla anställda, inklusive chefen, på en rysk restaurangnattklubb får i uppdrag att diskutera vad som hände i Frankrike i maj 1968. Studentupproret och arbetarna gick ihop och strejkerna hotade att ta över samhället. Men situationen fick pyspunka när fackföreningsrörelsen skrev under Grenelleöverenskommelsen, som gav fred i utbyte mot löneökningar.

De ryska restauranganställda är inga historiker utan diskuterar utifrån sin egen situation: de låga lönerna, de långa arbetstiderna, rättslösheten. En allmän uppgivenhet speglar sig i berättelsen om ett historiskt läge när allt står och vägde.

Men det som gör alltsammans till ett konstverk är själva avbrottet för eftertanke. Genom att konfronteras med ett främmande historiskt material träder deltagarna in i ett samtal som inte är en förhandling – positionerna är orubbliga: makt och resignation – men som blir en gemensam reflexion som äger rum mot alla odds, understruken av pedagogiska pausskyltar i stumfilmsstil, och avbruten av enskildas funderingar.