Bevisbördan på Försäkringskassan
En kronisk sjukdom som går i skov, med perioder av bättring, kan vara otillräcklig för sjukersättning. Det visar en prejudicerande dom från Högsta förvaltningsdomstolen om en kvinna i 45-årsåldern som lider av Sjögrens syndrom.
Sjukdomen är alltså livsvarig, men kvinnan blir bättre i perioder, och under en period har hon återgått till heltidsarbete. Mot den bakgrunden kan man inte säga att hennes arbetsförmåga är nedsatt stadigvarande, enligt domstolen, som därmed upphävde domar i länsrätten och kammarrätten. Domen väger också in det faktum att kvinnan begärt en fjärdedels sjukersättning, något som ska beviljas restriktivt.
En annan dom visar att kravet att arbetslivsinriktad rehabilitering ska ha prövats innan sjukersättning beviljas inte kan drivas hur långt som helst. Domen gäller en förtidspensionerad man i 30-årsåldern, som på grund av medfödda handikapp aldrig har kunnat arbeta, och inte ens är i närheten av att klara ett skyddat arbete.
Försäkringskassan anser att samma krav på arbetslivsinriktad rehabilitering måste ställas på alla och har nekat mannen sjukersättning. Fel, enligt Högsta förvaltningsdomstolen, som pekar på läkarutlåtanden om att mannen aldrig har haft någon arbetsförmåga och inte kommer att få det. Försäkringskassan har inte presenterat någonting som kunde tyda på motsatsen, enligt domen – som på så sätt flyttar över bevisbördan till Försäkringskassan.