I helgen avgjordes det ryska presidentvalet 2012.

Rysslands nuvarande premiärminister Vladimir Putin tillkännagav då, inför 11 000 applåderande anhängare, att han ställer upp i det ryska presidentvalet nästa år.

Därmed är den resterande tiden fram till när presidentvalet verkligen hålls bara en meningslös transportsträcka.

Valet är redan avgjort på samma sätt som när Brezjnev och Stalin prenumererade på ledarskapet och Rysslands nygamle president heter från år 2012 återigen Vladimir Putin.

Rysslands tydliga väg bort från demokrati och tillbaka mot det kommunistiska idealet om en enpartistat är naturligtvis oroväckande.

Men det är också en tydlig påminnelse om att demokrati inte kan anses råda så fort ett land inför fria val.

Otaliga länder i Afrika har sedan 1960-talens självständighet infört allmän rösträtt, men när inte övriga friheter utvecklas i samma anda, som yttrandefrihet och friheten att bilda fackföreningar och oppositionspartier, och så länge makten över media och information behålls hos regeringspartiet, är allmän rösträtt tyvärr ingenting som garanterar demokrati.

Efter att Ryssland kastade loss banden från kommunismen fanns en tid när landet närmade sig demokratins grundfundament med öppna debatter och diskussioner om hur landets framtid skulle formas.

Med Putin vid rodret vände utvecklingen tillbaka och någon vilja att på allvar bredda informationsflödet, att hjälpa fram nya tankegångar och möjliggöra baser för nya maktcentra har därefter inte funnits.

Det är dock lite väl enkelt att säga att den gradvisa återgång till enpartistat som vi nu bevittnar i Ryssland för med sig ekonomisk stagnation som många kommentarer vill göra gällande.

Ryssland har under hela 2000-talet haft höga och stabila tillväxtsiffror.

Inflationen har sakta men säkert sjunkit och försäljningen av olja och andra naturtillgångar har gjort att enorma övervinster har flödat in i landet.

Efter kommunismens fall har den ekonomiska makten alltså inte behövt någon demokrati för att utvecklas och generera stora vinster, vilket troligen är ett starkt skäl till att Putin så lätt lyckats hålla demokratiförespråkarna stången.

En ekonomiskt stark nation utan någon som helst demokrati finns i Rysslands granne Kina. Uppenbart är det kinesiska systemet mer attraktivt för Putin än västerlandets omoderna demokrati.