”Säkerhetsmarginaler” talar Anders Borg om när han i dag presenterar en mycket svag budget för 2012, och försöker få det att låta ansvarsfullt.

I den ekonomiska verklighet som just nu råder är en återhållsam budget mer synonymt med dumdristighet.

Förutom den mycket dyra sänkningen av restaurangmomsen, som regeringen själv knappt längre vill prata om trots att den slukar mer än en tredjedel av regeringens avsatta reformpengar för 2012, finns inte mycket som kan möta den kris som många, inklusive regeringen själv, anser att vi är på väg in i.

Risken är uppenbar att om krisen blir djup så kommer det att bli en än dyrare och svårare sak att komma ur krisens grepp när den utan någon motreaktion har fått härja ett tag.

Finanspolitik handlar nämligen inte om att staten i varje läge måste dra in pengar och lägga på hög som ett slags självändamål.

Det handlar om att se den ekonomiska verkligheten där statens uppgift är att underlätta för individer och företag.

Enligt finansminister Anders Borg ökar arbetslösheten till 8,0 procent under 2012 på grund av krisen.

Jämfört med dagens arbetslöshet innebär det 70 000 fler arbetslösa.

Nog skulle man kunna kräva lite mer aktivitet för att lindra denna utveckling.

Dessa 70 000 personer som kommer att bli arbetslösa medan regeringen håller inne med moteld och kallar det att ta ansvar, är människor av kött och blod.

Det är dessutom människor som inte faller in i regeringens vanliga beskrivning av arbetslösa som lata och parasiterande eftersom dessa personer faktiskt har ett jobb att gå till varje dag just nu.

En regering som anser sig stå för arbetslinjen måste kunna visa lite mer engagemang för att låta människor få behålla sina jobb.

En av få budgetsatsningar vid sidan om restaurangmomsen är att lärarna och skolan ska få särskilda satsningar. Det är utmärkt och en bra ansats. Men tyvärr är de nya anslagen inte ens tillräckliga för att klara av det nya kravet på att alla lärare ska ha lärarlegitimation.

När det gäller förskolan minskar till och med regeringen sitt anslag för kompetenshöjande åtgärder.

Förutom en tragedi för dem som blir arbetslösa blir följden också att det förestående dippet i ekonomin förstärks.

Vi förlorar i tillväxt och ekonomin tappar onödigt mycket fart.

Därav de inledande meningarna: när regeringens passivitet får den redan höga arbetslösheten att öka onödigt mycket blir det än svårare och dyrare att i ett sent skede försöka ta Sverige ur massarbetslöshet.

Även statliga Konjunkturinstitutet, som knappast kan anses vara för ett överflöd av satsningar, anser i en kommentar till budgeten att regeringen satsar för lite med sina 15 miljarder kronor och förespråkar en krisbekämpning på motsvarande det dubbla, eller 30 miljarder kronor.

Eller för att citera Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström när även han tidigare i dag kritiserade regeringens passiva budget, låt vara med andra reformförslag än LO:

”Det finns positiva reformambitioner i regeringens budget. Det räcker dock inte att hänvisa till en Framtidskommission. Framtiden knackar inte på dörren utan är redan här.”