In i det sista vidhåller alliansen att sänkt restaurangmoms är bra, en åsikt som Sveriges regering nu börjar bli rätt ensam om.
Det är synd, eftersom restaurangmomsen överskuggar de små men viktiga satsningarna på utbildning som också finns med i regeringens paket för att skapa jobb till unga.

Som tidningen Ekonomisk Debatt har uppmärksammat visar erfarenheten från Finland att sänkt restaurangmoms har väldigt liten effekt i jakten på nya jobb.

Också Statliga Konjunktur­institutet anser att sänkningen bara ger få nya jobb. Och många av dessa få jobb skapas på bekostnad av andra jobb i andra sektorer.

Inte ens regeringen själv ­lyckades vid måndagens pressträff om budgeten hålla uppe chimären att reformen verkligen är en höjdare.

Tidigare har regeringen hävdat att momssänkningen ger tusentals jobb, i en utredning har man till och med nämnt siffran 3 500 nya jobb, men nu nöjde sig Maud Olofsson (C) med att svara ”Det är jättesvårt att säga” på frågan hur många jobb den sänkta restaurangmomsen verkligen kommer att ge.

Fredrik Reinfeldt (M) gjorde saken än mer luddig genom att hävda att sänkningen åtminsto­ne kanske gör så att inte fullt så många blir uppsagda som annars skulle förlorat jobbet.

Det låter onekligen som en väldigt visionslös vinst för de 3,6 miljarder skattekronorna som sänkt restaurangmoms på lång sikt kostar per år enligt regering­ens egna beräkningar.

Men trots att effekten i form av nya jobb är marginell, trots alla instansers misstro, trots att erfarenheten talar emot sänkt restaurangmoms och trots att regeringen själv inte längre verkar tro på reformen – nog attans ska restaurangmomsen ned.

Visst kan det vara ett tecken på civilkurage att surra sig vid masten och hålla fast vid det som känns rätt även om vinden blåser snålt.

Men om skeppet de facto ­sjunker är det bäst att börjar pilla på knutarna och lösgöra sig från politiska bindningar och inse verkligheten:
Sänkt restaurangmoms innebär att staten slösar bort 3,6 miljar­der kronor per år.

Den kommande budgeten innehåller också 325 miljoner kronor per år till utbildning och arbetsmarknadsinsatser för unga, och 785 miljoner kronor per år för att höja lärarnas kompetens.

I nya anslag får lärare, förskollärare och elever alltså dela på mindre än en tredjedel av de pengar som går till att sänka restaurangmomsen.
Det är naturligtvis otillräckligt i ett läge där alltfler grundskolor misslyckas med att ge sina elever ens behörighet för att börja gymnasiet.

2010 var bara 88 procent av grundskoleeleverna behöriga att läsa vidare på gymnasiet. Det är den lägsta siffran sedan det nya betygssystemet infördes 1998 och förändringen mellan 2009 och 2010 är den största försämringen som skett mellan två läsår.

Här krävs att skolan återfår resurser för att värna vår kunskapsmässiga framtid. Det skapar jobb, både på kort och lång sikt.

Satsningar på skolan är dessutom reformer som vi vet – till skillnad från sänkt restaurangmoms – verkligen gör att ungdomar kan få jobb.

Som TCO konstaterar skulle det inte heller behövas mer än 1,5 miljarder kronor extra för att säkra gymnasieutbildning för alla Sveriges unga.
Men regeringen prioriterar hellre billigare pasta carbonara på restaurangerna.

Eller billigare toast Skagen, som en viss socialdemokratisk oppositionspolitiker skulle ha använt som exempel.