Veckans CD: Tinariwen

Som en arabisk Jimi Hendrix med mindre förstärkare, John Lee Hooker i turban och Träd Gräs & Stenar på ökenvandring, så tänkte jag första gången jag hörde gruppen Tinariwen. I västvärlden skulle musiken få heta ökenblues. Men det var traditionell assouf-musik från den nomadiska folkgruppen Tuareg, nu framförd med både akustiska och elförstärkta gitarrer. Tishoumaren (Upprorets musik) kallade Tinariwen sin nytolkning. Medlemmarna i Tinariwen, som betyder ”öken” (i plural), kommer från Sahara, snarare än Mali. Ett par tidigare skivtitlar: ”Amassakoul” (Den resande) och ”Aman Iman” (Vatten är livet). Sång och musik om krig och förföljelse, flykt och exil. På nya albumet, inspelat vid de förhistoriska klippmålningarna i nationalparken Tassili n’Ajjer (sydöstra Algeriet), har Tinariwen stängt av förstärkarna. Det akustiska framförandet betonar musikens karaktär: den speciella kamelrytmen. En lite fånig beskrivning men precis så gungar musiken.

Bengt Eriksson