Av de studerande som varit sjuka under studietiden har bara fem procent fått någon form av ersättning i samband med sjukdomen.

Det illustrerar att det sociala skyddet för studerande är ett lapptäcke med många hål, enligt en rapport från Sveriges förenade studentkårer, SFS.

Rapporten, som är en del av underlaget för den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen, pekar på att det inte finns någon enhetlig lösning för studerande som blir sjuka. En del kan få sjukpenning baserad på den sjukpenninggrundande inkomst de hade före studierna. Andra arbetar parallellt med studierna och tjänar in så kallad ”studietids-SGI”, vilket ger dem möjlighet till en (oftast blygsam) sjukpenning. För dem som inte arbetar finns möjlighet till ersättning baserad på studiemedlen.

Resultatet blir att studerande som drabbas av sjukdom behandlas mycket olika. Och en stor grupp har varken arbete eller studiemedel. De står helt utan ersättning vid sjukdom. Orimligt, anser SFS, som betonar att samhället är beroende av att människor utbildar sig. Efter studierna bidrar de dessutom oftast med högre premier till sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen än de skulle ha gjort utan utbildning.

SFS föreslår en ny ”standardförsäkring” för att ge alla studerande ekonomisk grundtrygghet, oavsett om de tar studiemedel eller inte. För att studerande, som normalt saknar arbetsgivare, ska få stöd för att komma tillbaka till studierna vill SFS införa en särskild rehabiliteringskedja. Inte bara Försäkringskassan och CSN, utan även den som anordnar utbildningen föreslås få ansvar för rehabiliteringen.

SFS pekar också på stora brister i arbetslöshetsförsäkringen för studerande, och skissar på en jobbgaranti som innebär att studerande har rätt till ersättning om de sökt jobb i tre månader.

Irene Wennemo, huvudsekreterare i Socialförsäkringsutredningen, tar inte ställning till förslagen, men ser det som viktigt att bristerna i skyddsnätet lyfts fram.

– Bristerna har snarast förvärrats. När tillfällig sjukersättning togs bort ur sjukförsäkringen försvann en räddningsplanka för studenter som inte har arbetat ihop en sjukpenninggrundande inkomst, och drabbas av långvarig sjukdom.

Inte heller de som har tjänat in en sjukpenninggrundande inkomst före studierna går säkra, betonar Irene Wennemo.

– Det är extremt lätt att de gör fel och förlorar sin sjukpenninggrundande inkomst, till exempel genom att inte ta ut studiemedel en period. Det misstaget gör speciellt äldre studerande, som kan ha besparingar eller delar försörjningsbördan med en partner.

LO kommer att analysera förslagen från SFS och skriva ett remissvar, men Kjell Rautio, välfärdsutredare vid LO, ser redan en gemensam utgångspunkt:

– Det är viktigt att skyddet för den som studerar blir en del av den generella välfärdspolitiken. Dagens bristfälliga skydd, som försämrats genom att studerandevillkoret tagits bort ur arbetslöshetsförsäkringen, gör att många unga använder socialbidraget som sin första försörjning. Det är stigmatiserande och låser fast människor i utanförskap.

– Bra skydd vid sjukdom och arbetslöshet för den som studerar är en viktig del av en tillväxtskapande politik, säger Kjell Rautio. Men också av en politik för jämlikhet. Oron för hur det ska gå med försörjningen gör det svårare för personer ur arbetarklassen att gå vidare till högre studier, ett problem som inte är lika tydligt för dem som kommer från väletablerade familjer med större ekonomisk buffert.