Julia Romanowska

Hon ville pröva om något annat än standardiserade managementfloskler kan alstra bättre ledare. I ett experiment utsatte hon chefer för en splitterbomb av kultur. Resultaten går att mäta i blod.

Schibbolet står ingraverat i mäs­singsskylten på en anonym gata i Stockholms pittoreska Rödabergsområde. I den mörka källar­salongen slår sig ett fyrtiotal åskådare ner i de gamla biostolarna.

Det vi får se och höra är en kulturell kulspruta. Fragment ur poeten Else Lasker-Schülers liv gestaltas genom en operasångerska, en pianist, två textuppläsare och förinspelade musikstycken. Jag kan inte påstå att jag förstår. Men jag bär med mig det som hände där nere månader senare.

Vi utsattes för schibbolet. Julia Romanowskas egen form som började hemma i vardagsrummet för vänner och deras vänner. Hon hade hittat sitt uttryckssätt i formen. Responsen från åhörarna var så stark att hon bestämde sig för att göra spelen mer offentliga.

– Det väckte frågor i ett djupare skikt hos människor. Det är fragment som växlar mellan tanke och känsla, med luckor som man själv måste fylla i. Vi har svårt att förstå moraliskt ansvar utan att uppleva ondskans konsekvenser i fantasin. Konsten får människor att leva sig in i svåra ­situationer och pröva sig själva och de känslor som finns där.

Hon har tidigare lett ledarut­bildningar, bland annat på För­svars­hög­skolan. Så föddes idén om att an­vända schibbolet som en sådan.

– Studier visar ju att självcentre­rade individer gärna strävar efter maktpositioner. Och många ledarskapsutbildningar går ut på att stärka chefen i chefsrollen. Men det är inte mer självbekräftelse chefer behöver. Ledare måste rikta uppmärksamheten mot omvärlden, öppna sig mot det okända och för­söka förstå andra.

Ett tvärvetenskapligt projekt drog i gång. Frivilliga chefer efterlystes i en DN-annons till ett forskningsprojekt med gratis ledarskapsutbildning under ett år, där både chef och fyra medarbetare måste lämna blodprov. Det varnades för att obehag kunde uppstå.

Över 100 svarade. 50 antogs. Hälften fick agera kontrollgrupp och gick en traditionell ledarskapsutbildning med tydlig information, presentation av lärare och deltagare, kurslitteratur, hemläxor, feedback, mejllista etc.

Den andra gruppen fick ingen information alls. De visste inte vilka de övriga deltagarna var.

Första gången de möttes var i ett mörkt rum utan fönster. Första uppgiften var att under tre minuter skriva om ”det som finns inom dig”. Sedan en timmes schibbolet. Efter föreställningen skriva igen. ”Vad finns inom dig?” Inte tolka eller förstå. Sedan samtal. Sedan skriva igen.

– Genom att beröras av tragiska människoöden övar man sig i ­medkänsla, säger Julia.

De första rapporterna innehöll alster som: ”Har jag beställt kaffe till mötet i morgon?” ”Där sitter en ­rödhårig och en flintskallig.” Deltagarna kände sig manipulerade. Vad är syftet? Vad har det här med ledarskap att göra?

Runt tredje tillfället hände något. Inte för alla. Två chefer tyckte det var pretentiöst dravel, men fullföljde året. De övriga började koppla ihop de egna tankarna de ställdes inför om moral, ansvar, ondska, empati och ledarskap. Och började släppa kraven på vad och hur man bör prata och tänka.

– En chef får inte blunda för ­verkligheten. Det är där man måste ta ställning, fatta beslut och ha ­argument. Det är ett val att vara chef. Jag undrar hur många som på djupet förstår vidden av det ansvar man har som ledare.

– Om någon kränks måste ledaren ta i det. Det mod och ställnings­tagande som krävs kan väckas genom gripande berättelser som förstärks genom konstnärlig form.

Hur blev då forskningsresultaten? Faktiskt det så åtrådda begreppet – mätbara.

Blodprover från både chefer och deras medarbetare visade att DHEA-s, ett hormon som skyddar mot stress, var högre i konstgruppen. Den psykiska hälsan var bättre: mindre sömnproblem, utmattning och nedstämdhet. Självkänslan stärkt.

En av de största skillnaderna ­mellan grupperna gav svaren om hur chefen och medarbetare hanterade svåra situationer. Konstcheferna fick höga poäng av sina medarbetare.

Cheferna som gått den traditionella utbildningen gav sig själva höga poäng i den delen av frågeformuläret. Det gjorde inte deras anställda.

Enklast kan chefernas egna slutsatser från de två utbildningarna uttryckas så här:

Kontrollgruppschef: Jag har blivit starkare i min chefsroll.

Konstgruppschef: Jag  fick om­värdera mig själv, mina ställnings­taganden, mitt ansvar.