Fem år av fackliga stridsåtgärder är över. Andrés måleri i Uppsala har tecknat kollektivavtal.

– Äntligen! säger Conny Lundberg, ombudsman på Målarettan.

LO-Tidningen berättade tidigare i våras om att fackliga blockader mot företag utan kollektivavtal i vissa fall kan löpa på i åratal utan någon större effekt. Ett exempel var Andrés måleri Uppsala, som Målarettan försatte i blockad för fem år sedan, den 15 maj 2006.

Men även gamla surdegar kan plötsligt få liv. I slutet av förra veckan skrev företaget under avtalet.

– Det känns jättebra att det här äntligen är löst, säger Conny Lundberg.

Han sökte i en databas över större byggprojekt då han plötsligt hittade Andrés måleri som en del i en större entreprenad i Märsta. Han åkte ut till byggarbetsplatsen och informerade platschefen och regionchefen där om hur facket såg på företaget och vad facket kunde vidta för åtgärder mot arbetsplatsen.

– Eftersom det var ett seriöst bolag tog de det verkligen på allvar, och så började det rulla på, berättar han.

Målareförbundet kontaktade sedan Byggnads och Elektrikerförbundet och bad dem delta i en sympatiblockad av byggarbetsplatsen.

– De ställde upp direkt. Det var helt suveränt och kanonschyst av dem, säger Conny Lundberg.

Inför hotet om att hela arbetsplatsen skulle försättas i blockad gick Andrés måleri med på att slutligen underteckna avtalet. Mindre än en vecka efter att Conny Lundberg hade sin första information på byggarbetsplatsen var avtalet i hamn.

Blockaden har pågått i fem år. Varför har ni inte gjort det här tidigare om ni har velat ha avtal?

– För att få sympatiåtgärder måste man hitta sådana här större projekt, och det är inte lätt när det gäller småföretag. Men nu fick vi träffen och då gick det ju bra, säger Conny Lundberg.

André Andersson, vd för Andrés måleri, är dock inte lika nöjd. Hans anställda är inte med i facket och varken de eller han vill egentligen ha kollektivavtal, säger han. Att avtalet kom till under hot om sympatiåtgärder gör det inte bättre.

– Man vill ju gå in i avtal frivilligt med parter man vill ha avtal med och inte göra det för att man blir tvingad, säger han.

Men inför hotet om att hela arbetsplatsen skulle försättas i blockad hade han dock inga andra alternativ. Det var bara att skriva på.

– Att teckna avtal var inte det bästa för vår del, men för byggentreprenören var det det bästa, och då gjorde vi det.