Vi är strax söder om ekvatorn och mitt på dagen står solen i zenit. Samma tid varje kväll mellan sex och sju faller mörkret snabbt över de vilda djuren, massaierna och turistjeeparna på savannen i Serengeti och i Ngorongoros krater, över Kilimandjaros ännu snötäckta topp, över Stonetown och Zanzibars palmkantade stränder, liksom över alla tusentals byar på den vidsträckta landsbygden. Över landet vilar ett mörker, kvällarna är långa och fotogenlampornas flackande lågor är det enda som lyser upp hemmen.

Bara två procent av Tanzanias landsbygdsbefolkning har elektricitet.

Mama Siwema, I am very sorry, my dear …
Mama Siwema,  the death of Siwema came to early

Poeten Mrisho Mpoto skrev den sorgliga sången om skolflickan Siwema när en internatskola för 460 flickor i Iringaprovinsen i södra Tanzania brann ner till grunden. Ett myggnät och en madrass fattade eld av en fotogenlampa som föll ner när en flicka slumrat till under sin läxläsning. Elden spred sig och tolv flickor brann inne.

Siwema has gone, kerosene has caused her death

Mrisho Mpoto blev tillfrågad om han ville bli ambassadör för Right to safe light campaign, kampanjen Rätt till säkert ljus. Ja, svarade han direkt, det här passar mitt folk, min publik. Han vill öppna deras ögon för att den nya teknologin kan förbättra deras liv.

Alla hälsar på Djombe, som han kallas, när vi tar en öl på en bar i utkanten av Dar es Salaam i den snabbt fallande skymningen. Han är känd och populär, en poet som använder hiphopen för sitt budskap med texter som vill ge de svaga röst och ifrågasätter politiken i samhället. Medvetet klär han sig traditionellt och har gjort det coolt att älska sina kulturella rötter. Dessutom har han vunnit the Indian Ocean Slam Poetry Competition på ön Reunion och uppträtt både i USA och Göteborg.

Vi pratar om miljön, om solen som flödar gratis över Tanzania. Ska man inte ta hjälp av den? Det finns bara vinster med sollampor, menar han. Varför ska fattiga människor använda upp till 30 procent av sin inkomst på att köpa fotogen. Och dessutom öka koldioxidutsläppet.

Mama Siwema, stop crying, mama

Bakom Right to safe light campaign står sollampstillverkaren D.light och Tanzanias största mediaplattform Femina HIP, som gör tidningar, TV och radio för ungdomar. De har inriktning på hälsa, genus och HIV/AIDS-prevention, liksom demokrati, mänskliga rättigheter och miljö. En folkbildning i ordets rätta bemärkelse. Femina HIP har tagit upp solenergi och hållbar utveckling i sina kanaler, Fema TV Talk Show och i tidningen FEMA. ”Vi vill att skoleleverna inte bara ska ha böcker och pennor utan också säkert ljus, så de kan studera och förbättra sina livsvillkor”.

Kampanjen åkte ut i landet med Road shows, ett vanligt sätt att samla folk och få ut information i Tanzania. På paradisön Mafia, som är omfluten av turkost vatten, övertygades skoleleven Asia Haufis pappa att köpa en sollampa till sin dotter:

”Jag tycker om det starka ljuset från lampan, får inte längre ont i ögonen och känner mig säker när jag läser på kvällen. Mamma laddar lampan när jag är i skolan”, berättar hon.

Elever läser en och en halv timme längre på kvällen och studieresultaten förbättrades med 70 procent., visar en undersökning.
När 500 jordägande massaier i Naibosho tillät safarifirman Basecamp Explorer att leasa deras land mot månatlig betalning, fick var och en som skrev under kontraktet en sollampa. Vilken succé!  På kvällen gick lyckliga massaier hem över savannen med påslagna lampor. Små ljusprickar lyste upp mörkret så långt ögat nådde. Där började en ny utveckling.

I videon där Mrisho Mpoto sjunger sången om Mama Siwema, har hans tröja en stor sollampa tryckt på bröstet. I slutet böjer han sig ner och räcker över en sollampa:

Mama Siwema Your tears are not in vain, it’s like a new beginning , the start of seeing the light – a safe and everlasting light; this is salvation for you and for others.

Ingela Bendt