Varken Arbetsmiljöverket, polis eller åklagare ansåg att brott hade begåtts när Sebastian ­Pålsson föll.

Men hans mamma ifrågasätter vad som egentligen görs för att det aldrig ska hända igen. Och är djupt besviken på huvudentreprenören NCC.

– NCC hörde aldrig av sig för att beklaga sorgen. De skickade inte ens en blomma till begravningen. Det är en lös tamp i min säck som jag inte vet om jag någonsin kan knyta ihop, säger Helene Pålsson.

Huvudentreprenören NCC hade samordningsansvar för arenabygget i Kristianstad.

– I krisgruppen beslutades att Brandskyddsmålarna skulle hålla all kontakt med anhöriga. Vi har aldrig fått höra att de vill ha kontakt, eller
är besvikna, på NCC. Vi får beklaga om vi fattade fel beslut. Men då kändes det rätt att det företag han är anställd på håller kontakten, säger Hans Andersson, personalchef på NCC region Syd.

Arbetsmiljöverket konstaterar visserligen att en skriftlig riskbedömning av arbetet aldrig gjordes. Och att det var NCC som skulle se till att få in
den från Brandskyddsmålarna. Men det i sig hade ingen koppling till olyckan.

– Det var förfärligt. Men fotlisten var inte konstruerad att stå på. Då går det inte att hävda att arbetsgivaren gjort fel, säger Jan-Olof Dahlström, som var den inspektör från ­Arbetsmiljöverket som utredde ärendet.

I juli beslutade Arbetsmiljöverket att inte åtalsanmäla fallet. Även polis och åklagare lade i slutet av sommaren ner ärendet.

Hans Andersson på NCC hävdar att man tagit lärdom av tragedin i Kristianstad.

– Vi har mycket arbetsmiljöutbildning redan, men just personligt skydd har vi ökat efter olyckan. Och vi har ingående diskussioner om att höja kunskapen hos underentreprenörer. Där är vi inte färdiga. Men vi måste ställa krav på att alla har samma utbildning som vi har.

Arbetsmiljöinspektör Jan-Olof Dahlström tror inte underentreprenörer är det största problemet.

– Det vi ser är att tiden från byggstart till att det ska vara klart krymper. Konkurrensen är hård. Om det i sig är en anledning till att det händer fler olyckor vet vi inte. Men det skulle mycket väl kunna vara det.

För Helene Pålsson finns bara det hoppet kvar, att ingen ska behöva gå igenom det hon har gått igenom.

– Sebastian kommer aldrig tillbaka. Men jag tror att många som förlorar någon känner att man inte vill att det händer igen. Jag önskar innerligt att man la ner mer pengar på att det inte ska vara så bråttom på byggarbetsplatser.